MIN SJUKA HJÄRNA GÅR PÅ HÖGVARV

Jag är så proppfylld med skuld å skam just nu.....så att allt jag tänker på mynar ut i att jag e opålitlig,skiter i allt,ingen att räkna med,håller inte vad jag lovar,kan inte passa tiden,oansvarig....
Fastän jag bett om och om igen...."Gode Gud,avlägsna allt detta ältande och grubblande,skam o skuld ur min skalle...det vill mig inget gott !!!!" , så fortsätter det och mal i min skalle.
Detta bygger upp en obehaglig nervositet i mig.

Har skrivit,gång på gång ikväll....att jag HATAR.
Det är verkligen nåt jag känner när det blir så här.....och mest är det mig själv jag hatar.

Precis det jag är i just nu....är det som jag mest av allt vill fly ifrån.....och det absolut värsta...är att det ska vara så svårt att beskriva vad det är som händer i mig.....
Det är som nåt rasande vilddjur vrålar o skriker inom mig....och jag försöker vara sansad....samtidigt som jag känner mig enormt rädd att jag ska släppa ut denna vansinniga varelse i full blom....

Blir rädd att jag ska tappa kontrollen över denna sinnessjuka individ,som försöker att driva mig till vansinne.

Och så kan jag också känna hur ska jag hantera detta,om det fortsätter så här.....det enda jag vet om...när mitt raseri börjat ta överhand tidigare...de e att bedöva på nåt sätt.....

Sånt här stjäl så enormt med energi....så bitvis blir jag helt apatisk,eller som om jag skulle tagit nåt lugnande....sen vill jag bara sova.....och,så rätt som det e,så kokar det över inom mig......

I min sjuka fantasi kan jag spela upp,så jag upplever när jag lemlästar den jag känner agg mot.
Om jag gör det RIKTIGT jävla vidrigt....så låser dom in mig för gott å kastar nyckeln...så behöver jag inte bry mig mer.

Här tog det också stopp......Gode Gud....hjälp mig få stopp på detta jävla snurr i min skalle....för nu går det runt....
Gode Gud hjälp mig få slut på raseriet,och vansinnet i mig.....
Jag är ju ,och vill vara en snäll o trevlig människa....och försöker att vara alla till lags.
Jag vill vara en ödmjuk,omtänksam,och kärleksfull människa....både mot mig själv och andra...hjälp mig Gode Gud,lär mig...för jag vet inte...och kan inte SJÄLV.

Ska jag försöka själv....då blir jag denna vansinniga ,förvirrade individen,fylld av uppdämt raseri.....över att livet inte blivit som jag tänkt mig....hatar mig själv för att jag inte lyckats med ta me fan ingenting,mer än att ställa till ett helvete,en oduglig jävla parasit,som inte har något mer värde än att bara dö !!!!

Skona omgivningen från dig....
Det va ju inte meningen att du skulle leva...varför i helvete lät dom mig inte bara dö.....

Hur faaaaan ska jag kunna leva med detta skit som sitter så djupt rotat i mig.....
Mitt självförakt,som förtär mig!!!!
Hur ska någon någonsin kunna få mig att tro,att detta bara är inbillning????
Önskar verkligen vid Gud,att jag kunde känna att jag har en mening....men vad är det????

Skiter i om jag sitter och gnäller eller självömkar....det här e min rot till mitt onda....
Kan jag komma åt den ordentligt....kanske jag kan slita upp den med rötterna....och bränna upp den...en gång för alltid.

När jag känner på det här...så blir det jag levde i tidigare,så påtagligt.....att jag bara ville dö......
Jag hade en önskan att få dö....varje morgon vaknade jag,och förbannade att jag var tvungen att börja en ny helvetes dag !!!!
Jag vågade inte ens ta mitt liv....för att jag kanske skulle överleva...eller nån som skulle rädda mig,till ett liv som ett "vårdpaket".

Fy faaan va sjuk jag känner mig,när jag läser vad jag skriver....men,kanske det kan lätta något.

Jag hatar mig själv till den milda grad,att det till slut går ut över andra.

GODE GUD GE MIG SINNESRO

ATT ACCEPTERA

DET JAG INTE KAN FÖRÄNDRA

MOD ATT FÖRÄNDRA

DET JAG KAN

OCH FÖRSTÅND

ATT INSE SKILLNADEN