Jack Vreeswijk - Skurkar och Baroner

Även om bilden är i suddigaste laget...så är det Jack Vreeswijk. Var och kollade på honom idag,med store syrran. Det va riktigt sjyst !!!

Kunde inte blivit mer lyckat. Gratis(frivilliga bidrag) var det...och detta gjorde ju att det blev så fullt,att alla inte kom in. För en gångs skull var jag och syrran i tid...så vi slapp att köa...och vi kom in,fick till och med plats att sitta,nästan längst fram.

För mig var det ju det närmaste jag kunde komma,att få uppleva ett live uppträdande med Cornelis. Hans son är inte fy skam heller....han levererade några roliga historier om sin farsa. Bl.a hur "Hönan Agda " blev till....och stämmer den historien...då förstår jag varför han tyckte att han hade många låtar som var mycket bättre. Men,historien va bra....

Sen lyckades jag fråga han som spelade med Jack,om det inte går att köpa skivan,som han spelat in,med Cornelis låtar. Nu har jag skickat efter den.

Visst finns det slående likheter,mellan Jack o hans far...men,han gör låtarna på sitt sätt,plus att han har hjälp av en suverän gitarrist. Det blev en underbar Söndags eftermiddag.

Sen blev det ännu bättre när jag hittade den här låten "Skurkar och baroner". Den hade också sin historia. Dikten skrev Cornelis, bland det sista innan han gick bort,sensommaren - 87. Bara att få höra historien,och låten som Jack gjorde av texten.....den sången fann sin väg till mitt hjärta.... Tack för det Jack !!!

Ensam.....en Lörda kväll

Så vaknade jag klockan 20,på denna Lörda kväll.....först blev jag glad,att det inte var mitt i natten.

Nu har den känslan förbytts mot en obehaglig känsla av tomhet,och ensamhet.
Ska mitt liv vara så här....att jag sover bort helgerna....och går hela veckan och längtar till helgen....

Tycker ju att jag hade en sjyst Lörda förmiddag....men,det här kommer ju över mig varje Freda och Lörda.

Tyvärr så sov jag för länge,att jag inte hann på ett kvällsmöte.
Det hade nog känts bättre efteråt,om jag fått ett möte.

Boven i det här,kan vara att jag verkligen försökte kontakta folk runt omkring mig i Fredags....men,fick inse att jag har inga lekkamrater.

Det är skitsvårt att hantera för mig,när det blir så uppenbart.
Faaaan!!! Jag e snart 47 år,och vet inte hur man ska umgås med folk....
Eller hur jag håller kontakter,eller knyter nya.
Falska vänner behöver jag inga flera av....det har jag haft nog av.
Istället för att behöva uppleva detta...så är jag hellre ensam,och lär mig hantera det.
Hur faaan nu det ska gå till.
Vet ju hur jag löst det tidigare. Men....slutresultatet blev ju ingen höjdare.
Detta var precis det bästa att droga på....

Kunde ju få samma känsla med dom jag satt med på bänken,eller om jag på nåt sätt trasslade mig med hem till nån.....
Kände mig alltid obekväm,och till besvär.

Även om jag satt med en massa människor...så var det som att jag var ensam ändå...
eller att jag bara va nåt jävla bihang,som bara släpade med
".....Va faaaan e du här ....!!! "
Ja visst...har bara varit här sen i morse.....

De va då det....nu ska jag käka lite mat ...å glo på TV.
Och....jag e nykter o drogfri.....vilket UNDER !!!! Tack Gode Gud !!!!

LIVETS BRODERIER

Jag skrev av den här texten,och skickade till min sponsor.
Den är så bra,så jag lägger in den här också.

Vilken tur att jag hittat ett program,som hjälper mig att tillfriskna från min sjukdom....och en sponsor,som hjälper mig och stöttar mig.

Att jag hittade en person,som jag verkligen kan känna igen mig i...och som har nåt,jag verkligen vill ha.
Trodde inte det var möjligt.
Känns nästan som att hitta en bror jag aldrig haft.

Trodde ju aldrig,att jag skulle kunna känna mig så trygg med en okänd människa.
Och att denna människa inte bara säger upp bekantskapen,när jag gnäller och ältar min skit,och problem.
Det har hjälpt mig enormt...och kanske genom detta,att JAG kan få glädjen att ge samma hjälp och stöd till någon annan som vill ha det.


LIVETS BRODERIER
Sofia hade varit ute och lekt hela dagen,men nu var hon trött och ville komma in och vila sig lite.
Så hon slängde av sig skorna i ett hörn,tog ett glas saft och satte sig på golvet,lutad mot sin mammas knä.
Nyfiket tittade hon upp för att se vad mamma höll på med.
Hon förstod att hennes mamma höll på att sy någonting,för hon hade tagit fram nål och en massa garn i olika färger.

Sofia satt tyst på golvet en lång stund och tittade på när mamma sydde.
Men till slut kunde hon inte hålla sig längre.
"Du mamma....det gör ingenting att du inte är så bra på att sy.Jag tycker du är världens bästa mamma ändå."

Sofias mamma skrattade lite och frågade vad hon menade.
"Alltså....det blir ju inte så fint det du syr",sa Sofia och skruvade lite på sig. "Det är ju ganska många knutar och så .
Man ser inte ens vad det föreställer.Men det gör ingenting.Jag tycker om dig i alla fall",fortsatte hon tröstande.

Nu log Sofias mamma ännu större och bad Sofia att sätta sig i hennes knä istället.
Sedan brädde hon ut broderiet framför dem.
"Du tittade på broderiet underifrån",förklarade hon för Sofia.
"Men titta hur det ser ut från mitt håll. Knutarna på baksidan har en mening.
Och det som ser ut som en enda röra från baksidan,är en vacker bild på framsidan."

Sofias mamma la ifrån sig broderiet och gav Sofia en kram.
"Och vet du",sa hon "ibland gör vi vuxna precis som du gjorde nyss.
Men vi är inte lika kärleksfulla som du alla gånger när vi vänder oss till Gud.
"Gud,mitt liv är en ända röra.Det är bara knutar överallt och det blir ingen mening med någonting.Varför gör du ingenting åt det? " ropar vi till Honom.

Och då tror jag Gud säger likadant om våra liv som jag sa om broderiet till dig.
"Kom och sätt dig i mitt knä.Du ser bara en meningslös röra av knutar.
Men jag håller på att brodera ditt liv. Och resultatet kommer att bli alldeles fantastiskt vackert."

Nu ska jag försöka avsluta denna dagen. Go natt :):)

SER VI MIRAKLEN ????

Tänkte citera ännu en underbar text ur min nya bok :

Ser Vi Miraklen ???

Människan utmannar Gud gång på gång....
"Sänd eld till en buske som inte brinner upp,som du gjorde för Mose.Då ska vi följa dig."

"Riv murarna som du gjorde för Josua.Då ska vi kämpa för dig."

"Stilla stormen som du gjorde för lärjungarna på Gennesarets sjö.Då ska vi lyssna till dig."

Och så står vi vid våra buskar,våra murar och våra sjöar och väntar på att Gud ska göra mirakel.

Gud hör vår bön och svarar.Han sänder eld - men inte till en buske utan till Kyrkan.

Han river murar - men inte av tegel,utan av bitterhet,hat och synd.

Han stillar stormen - men inte på sjön utan i hjärtat.

Gud väntar och väntar på människans svar.

Men vi tittar på buskar,inte hjärtan;på tegelstenar,inte liv;på sjöar,inte hjärtan.

Och inte förrän vi slutar anklaga Gud för att ha förlorat sin makt eller slutat bry sig om världen,och istället öppnar ögonen och öronen,kan vi se att Gud besvarat alla våra böner.

Tycker den här texten är bra.

Och boken jag tog den ur är ännu bättre....där jag...trots att jag känner mig fel,och inte tror på rätt sätt...å allt skit va det e.....

När jag läste den här boken...så kände jag.....Till och med JAG,som inte kan göra nåt rätt....eller be på rätt sätt...eller svär å lever.....
Jag får faktiskt vara med ändå......

Gud dömmer inte ut mig som fel,eller att jag inte är tillräcklig.

Tänk va sjyst...att jag får ta del av detta.....

Utan att behöva prestera nåt speciellt...mer än att prata med Gud.....som till en Farsa,jag alltid har känt en saknad av.....

Inte för att förkasta Farsan på nåt sätt...han gjorde sitt bästa,efter sin förmåga....och jag kommer på mer och mer...hur han alltid finns med mig i min vardag....saker som påminner mig om honom,varje dag....

Det känns sjyst att komma på...att han har faktiskt satt sina spår i mig,trotts att jag inte tyckt det.

Och det han givit mig...är inte bara negativt....snarare tvärt om.....

Jag blev varm i hjärtat,när det slog mig,att han faktiskt ,på gott och ont,var den som lärde mig att bädda en säng på rätt sätt.

Tusen tack för det.

Jag hade inte en aning om hur man gjorde,när han bad mig om det.

HAHAHAHAHA....det blir jag påmind om varje morgon....

Att jag älskar att fara ut på långa cykelfärder,är också en påminnelse om våra cykelresor.....inte alltid fulla med glädje och lycka...men,mestadels.

Nu ska jag ut i svarta natten med min lilla "Bamse"

Tänk vilken underbart lugn Freda kväll....jag var sååå trött,tidigare ikväll...så jag gick och somnade i sängen ett par timmar....så nu har jag laddat batterierna igen......

Ut i regnet.....varför börjar det alltid regna ,så fort jag är på väg ut.....Är det Gud som tycker jag behöver det....Kanske inte räckte med att bli döpt som liten...ska leva som en dränkt katt....HAHAHAHAH.

Jag e ju i alla fall inte gjord av socker.

Det sa alltid "Guran".....åh vad jag saknar dig....du som alltid skulle ha dig en brajja å en körsbärsvinare.....

Men...va mycket bra moraliska saker du lärde mig....bl.a att man ALDRIG slår en kvinna !!!! Tack "Guran" för det....annars kanske mitt liv sett annorlunda ut idag.

En annan sak,som jag tror fick mig att överleva som jag ändock gjorde....det va

"Sittande fågel får ingen mat". Ett genuint sätt att tigga sig fram på...när "...ena fickan va tom...å den andra trasig...."

Tack Guran,för att du fanns....och gjorde så gott du kunde.

Du kommer också alltid ha en plats i mitt hjärta.

TISDAGSKVÄLL,och en massa tankar i skallen

Det kostar på att vara ute bland massa annat folk.....
Mer än bara... ME,MYSELF and I.

Jag har gått ner på stan,fixat ett nytt busskort....som jag tror jag ska sumpa,inom loppet av några timmar....så höga tankar har jag om mig själv just nu.

Råkade ju säga till Bamse "Vilken tur att jag inte glömmer dig...Åsså drog "minnes banken" i gång.

När jag vaknade en kväll,av att det ringde på dörren....å utanför stog Micke med "Bamse".

- Vaaaa ??? har du "Bamse"....vart har ni varit...????

- Vi har ju suttit å väntat på dig din jääävla dåre....du skulle ju bara hem fram å tillbaka.....å va faaaan e mitt lås till cykeln,skriker Micke,när han går.....

- Vilken cykel...????

-MIN CYKEL,SOM STÅR OLÅST HÄR UTANFÖR !!!!!
"Jag e sååå sneee så jag pallar inte prata mer med dig....!!!"
Han blev sällan sne...men då va han less.

Micke va fyllsjuk,å satte sig å vänta på mig,som lånade hans cykel,för att hämta bankomatkort,å åka upp och handla på bolaget....
MEN....vi rökte lite innan jag åkte hem....å när jag kom hem,hade jag glömt vad jag skulle göra....å va så sänkt å trött...så jag skulle väl vila skallen en stund....

En annan gång vaknade jag också på kvällen...och insåg att jag inte hade nån av mina två hundar hemma....så jag sprang i vild panik,och lockade efter dom....överallt där jag hade varit under dan....till slut stog jag i Källparken å vrålade allt jag kunde uppe på kullen vid teatern.....då hör jag "Bamse "skälla nerifrån Brantingstorg......

Då slog det mig....
JAAAA...var ju in i affären......
Så jag springer allt va mina ben bar....hela nerförsbacken till Brantingstorg....å det va på håret många gånger att jag tappa balansen o for på skallen....
Det får bära eller brista.....

Och när jag kommer fram,så står "Blå - vita" å är i färd med att lassa in "Marre" o "Bamse" i bilen.
"Bamse" blir ju helt vild när jag ropar på honom.....
Och jag tror att det är efter bl.a den gången som han skäller på snuten,så fort dom kommer,och ska prata idag.....för jag fick en redig utskällning den kvällen,som jag inte varken ville eller kunde säga emot.

Men "Bamse" levde tokig....å tacka för det ,när Husse äntligen kommer tillbaka.

Eller när jag vaknade i snön på gärdet vid Fyrislundsgatan....av att "Bamse"skäller som en galning på en kvinnlig snut....å hon skriker till mig...."Kallar du inte in hunden nu så skjuter jag den !!!! "
Å jag va så jävla full,att jag kom inte upp på nåt sätt...men jag skrek allt jag kunde så Bamse lugnade sig,och kom till mig....de va nog på håret.

Det var två eller tre dagar före Julafton - 07.
Och den händelsen....var igentligen början på denna resa jag befinner mig på nu.

Några månader senare fick jag ett brev från Soc. o Alkoholenheten...
Sen tog jag mod till mig,och kontaktade dom.....
Men....jag hade ju bara blivit lobbad,för en engångs grejj tyckte jag....annars va det ju rätt lugnt.....HAHAHAHAHAHAH

Jag ville fixa det här själv.....men visst...jag kunde testa å ringa till Råd o behandling,nån gång.....

I slutet av April - 08 när jag la in mig på 11:an,precis när jag fått min säng,så ringer det från Råd o Behandling att jag hade en tid där.

Vad ville jag komma med detta?????
Kanske att vägen e jääääävligt lång,från att bli såååå jääävla sne,å bara skita i allt.....bara för att jag tycker att nån gjort ditt eller datt mot mig......å springa till Bolaget för att straffa nån,som inte ens vet...eller helt enkelt skiter i vem jag e....

Så va det April - 03 Då var jag såååå stolt,och högmodig,över att jag minsann HÅLLT mig nykter o drogfri i 14 MÅN !!!!
De va ju Personligt världsrekord för mig.
Åsså kom det en jääävla höjdare från kommun,å skulle visa vem som bestämmer,å fråga mig om jag inte hade nån rakhyvel hemma.....
Där brann mina säkringar i hjärnan.....
Vilken jäääävla brakskit !!!!....komma å trycka ner mig,när jag gör så gott jag kan.....

Felet va...att jag sa aldrig hur jääävla kränkt jag kände mig....
NÄÄÄÄÄ...jag slängde verktygen på lunchen...sen ångade jag iväg till Bolaget.....

NU JÄÄÄÄVLAR SKA HAN FÅ SE VA FAAAAN HAN STÄLLER TILL MED !!!!!

Han e fortfarande samma jävla skithög....men han har en hög post i Uppsala kommun,å är med i TV å glänser.....Å jag satt å bräkte om "Den där JÄÄÄÄVELN !!! " på alla möjliga kalla jävla parkbänkar i stan......

Till att jag skulle böjja på nacken....andra gången jag la in mig på 11:an....tog det 5½ år .

Då va det September -08

Och försöka förklara att jag verkligen ville ha hjälp,det va inte helt enkelt....
Att jag skulle vara full på en gång när jag släpptes ut därifrån.

Att jag nu...precis som då - 03 låter mig hamna i liknande situationer,där jag går i gång,och drar iväg i ilska,och har svårt att släppa det som känns som oförätter.

Detta gör mig obehagligt påmind om hur sjukdomen jag brottas med,arbetar....och försöker hitta sätt att få mig att ge upp.

Jag vill för allt i världen inte tillbaka till det helvete jag precis kommit ur.... vet samtidigt att ingen som sitter i detta helvete just nu....skulle vilja något annat än att slippa kämpa.....

Inte kanske just när dom e fulla eller påtända....utan,när man vaknar upp,å allt e slut,eller ligger inlåst i en cell.....allt e blodigt o skitigt runt omkring dig där du vaknar....och du har inte en aning om vad som hänt.....

När jag skriver detta,så kan jag bara be om Guds nåd....att jag ALDRIG ska behöva vakna upp en gång till,och få känslan
"......NÄÄÄÄÄÄ e jag här nu igen !!!!!"

Det brukade vara min första känsla....när jag vaknade av att ansiktet klibbade fast i gallonmadrassen i fyllcellen......Och hur jag försökte komma på vad som hade hänt.....oftast va det ju bara svart.....

Mår jätte skumt just nu...och har gjort ett par dagar....men hoppas verkligen att det ska vända snart.....

Visst har jag mått mycke mycke sämre också......
Kan bara inte riktigt finna nån anledning till att detta mående ska behöva fortsätta.....

Så än en gång ber jag Gud att avlägsna alla förvirrade ,bittra tankar...och allt annat som inte vill mig gott...ur min skalle just nu....
Det är bara min sjukdom som vill mig illa.
Jag kräver inte hjälp....utan "Ske din vilja...."

Sen känner jag mig obotligt trött !!!! och nedstämd.....
Förlåt för att jag inte har en aning om hur jag ska göra,eller leva ett "normalt liv" utan sinnesförändrande substanser....
Gode Gud visa mig o lär mig !!! För JAG VET INTE O KAN INTE !!!!!

VAD SKA JAG GÖRA ????

Hur faaaan ska jag sparka igång mig själv...???
Känns som jag verkligen har kört fast.
Tappat styrfart totalt.
Va gör man då ???
Plus att jag tydligen har sumpat mitt busskort.
Det hjälper ju inte till att känna att jag gör bra saker för mig själv....mera en känsla av....JÄÄÄÄÄVLA KLANTSKALLE !!!!

Du e ju helt otrolig att ställa till det !!!!
Den odugligaste värdelösa jävla skit,som existerar.....
Lägg dig ner o skrumpna bort,så man slipper se eländet !!!!

Jag är den som dömmer mig själv hårdast....och verkligen spyr galla över mig själv.

Därför har jag ju också verkligen känt genom åren,att det skulle vara en befrielse,inte bara för mig,utan för hela min omgivning,om jag fick sluta existera.....

Jag kan inte förstå,eller se hur en sån genomgripande förändring av mig ska kunna bli möjlig.
Känslomässigt rubbad från allra första starten.
Förresten...de e inte bara känslomässigt...just nu känner jag mig helt kokt i pallet.
Vet inte alls vad som händer med mig.

MITT LIV E OHANTERLIGT !!!!!
Så jääävla enkelt e de.

Å jag kan inte släppa tanken,att jag har lyckats tappa mitt busskort !!!!
JÄÄÄÄVLA IDIOT !!!!!

LET THE SUNSHINE IN......

När jag bytte bakgrund här på min blogg idag....tänkte jag...
"Undra om jag någonsin kommer att kunna få uppleva en sån solnedgång nån mer gång...??? "
Då måste jag utanför Sveriges gränser.
Och för det första....Kommer jag NÅGONSIN få en ekonomi som tillåter att jag reser längre än Sveriges gränser???
Kommer jag någonsin bli så tillfrisknad,att jag vågar lita på mig själv,att jag inte utsätter mig för nåt jag inte kan hantera....???

Det är ju faktiskt så att jag är rädd att människor jag berättar allt vansinnigt som hänt på mina resor för,ska tro att jag är mytoman....och hittar på saker.
Jag önskar det vore så....för,jag kan skratta åt skiten....men,känner mig inte speciellt stolt över vad jag gjort.
Bara glad att det inte slutat i nån total katastrof.

Sen tror jag,att mitt mående just nu har att göra med tidpunkten på året....
Tidigare år...har jag proppat i mig sinnesföränrdande preparat.....allt jag kommit över...för att genomlida denna mörka kalla dystra,blöta tid på året.
Och nu funderar jag va det e för fel på mig.....

Jag är helt ren från alkohol,och andra droger....och jag har inga krav att lämna några prover,för att kontrollera detta.
Tidigare har detta aldrig hållit....jag har fallit tillbaka,så fort tvång och kontroll har försvunnit.
Kanske inte direkt...men det har sakta smygit sig på
"....äh va faaaan nu e de ju lugnt..."
Å så har hela skiten snurrat igång igen.

Och kanske,är det något,som drar i mig just nu....och gör allt för att få mig tillbaka.....för det känns surt bitvis just nu......
Och jag oroar mig enormt för morgondagen....

Helst vill jag bara skita i att åka till jobbet.
Men,jag måste iväg.
Hur det blir med detta visar sig.
Just nu är det än så länge Söndags kväll.
Känner mig trött,avstängd....skulle helst vilja lägga mig och sova för natten,redan nu....men Bamse måste ut senare.
Ska fortsätta lägga in tvätten....
Det var mycket tvätt att ta reda på.
Hur kan jag dra ner tvätt för en hel stor familj....???

Jojo mensan...så är det för mig Söndagen den 24 Oktober - 2010
Hur e det möjligt...att det är 2010....

Kommer ihåg när man fantiserade hur det skulle vara år 2000.
Undra vad barn fantiserar om idag ????
Kanske om när datorerna gör uppror,och tar över......

Filmer som "Clockwork Orange" och "The WARRIORS" var ju skrämmande framtidsvisioner,på hur det skulle kunna bli.
Numera reagerar man knappt om det står att det är nån som har skjutit med riktiga vapen,ens i vår lilla byhåla.....
Att unga människor avrättar varandra,bland hyreshus,med massor av vittnen,utan att nån sett eller vet nåt,i slutändan.

Vad ville jag komma med detta....????
Kanske det att jag inte är avundsjuk på dom som är små idag....vad kommer dom att växa upp till ????

Hoppas jag får dö lugnt och stilla....innan jag blir sängliggande och ensam och bortglömd.
Då skulle jag vara nöjd.

MIN SJUKA HJÄRNA GÅR PÅ HÖGVARV

Jag är så proppfylld med skuld å skam just nu.....så att allt jag tänker på mynar ut i att jag e opålitlig,skiter i allt,ingen att räkna med,håller inte vad jag lovar,kan inte passa tiden,oansvarig....
Fastän jag bett om och om igen...."Gode Gud,avlägsna allt detta ältande och grubblande,skam o skuld ur min skalle...det vill mig inget gott !!!!" , så fortsätter det och mal i min skalle.
Detta bygger upp en obehaglig nervositet i mig.

Har skrivit,gång på gång ikväll....att jag HATAR.
Det är verkligen nåt jag känner när det blir så här.....och mest är det mig själv jag hatar.

Precis det jag är i just nu....är det som jag mest av allt vill fly ifrån.....och det absolut värsta...är att det ska vara så svårt att beskriva vad det är som händer i mig.....
Det är som nåt rasande vilddjur vrålar o skriker inom mig....och jag försöker vara sansad....samtidigt som jag känner mig enormt rädd att jag ska släppa ut denna vansinniga varelse i full blom....

Blir rädd att jag ska tappa kontrollen över denna sinnessjuka individ,som försöker att driva mig till vansinne.

Och så kan jag också känna hur ska jag hantera detta,om det fortsätter så här.....det enda jag vet om...när mitt raseri börjat ta överhand tidigare...de e att bedöva på nåt sätt.....

Sånt här stjäl så enormt med energi....så bitvis blir jag helt apatisk,eller som om jag skulle tagit nåt lugnande....sen vill jag bara sova.....och,så rätt som det e,så kokar det över inom mig......

I min sjuka fantasi kan jag spela upp,så jag upplever när jag lemlästar den jag känner agg mot.
Om jag gör det RIKTIGT jävla vidrigt....så låser dom in mig för gott å kastar nyckeln...så behöver jag inte bry mig mer.

Här tog det också stopp......Gode Gud....hjälp mig få stopp på detta jävla snurr i min skalle....för nu går det runt....
Gode Gud hjälp mig få slut på raseriet,och vansinnet i mig.....
Jag är ju ,och vill vara en snäll o trevlig människa....och försöker att vara alla till lags.
Jag vill vara en ödmjuk,omtänksam,och kärleksfull människa....både mot mig själv och andra...hjälp mig Gode Gud,lär mig...för jag vet inte...och kan inte SJÄLV.

Ska jag försöka själv....då blir jag denna vansinniga ,förvirrade individen,fylld av uppdämt raseri.....över att livet inte blivit som jag tänkt mig....hatar mig själv för att jag inte lyckats med ta me fan ingenting,mer än att ställa till ett helvete,en oduglig jävla parasit,som inte har något mer värde än att bara dö !!!!

Skona omgivningen från dig....
Det va ju inte meningen att du skulle leva...varför i helvete lät dom mig inte bara dö.....

Hur faaaaan ska jag kunna leva med detta skit som sitter så djupt rotat i mig.....
Mitt självförakt,som förtär mig!!!!
Hur ska någon någonsin kunna få mig att tro,att detta bara är inbillning????
Önskar verkligen vid Gud,att jag kunde känna att jag har en mening....men vad är det????

Skiter i om jag sitter och gnäller eller självömkar....det här e min rot till mitt onda....
Kan jag komma åt den ordentligt....kanske jag kan slita upp den med rötterna....och bränna upp den...en gång för alltid.

När jag känner på det här...så blir det jag levde i tidigare,så påtagligt.....att jag bara ville dö......
Jag hade en önskan att få dö....varje morgon vaknade jag,och förbannade att jag var tvungen att börja en ny helvetes dag !!!!
Jag vågade inte ens ta mitt liv....för att jag kanske skulle överleva...eller nån som skulle rädda mig,till ett liv som ett "vårdpaket".

Fy faaan va sjuk jag känner mig,när jag läser vad jag skriver....men,kanske det kan lätta något.

Jag hatar mig själv till den milda grad,att det till slut går ut över andra.

GODE GUD GE MIG SINNESRO

ATT ACCEPTERA

DET JAG INTE KAN FÖRÄNDRA

MOD ATT FÖRÄNDRA

DET JAG KAN

OCH FÖRSTÅND

ATT INSE SKILLNADEN

STILLA BÖN PÅ MORGONEN

Jag var såååå dödstrött,när jag kom hem i eftermiddags,så jag somnade nog innan jag kom till sängen.....men ändå vaknade jag i soffan....????
Kändes som lite gammalt beteende.
Hur som helst,så trodde jag klockan var mitt i natten,eller tidig morgon....
Nu däremot börjar det ju snart bli det.

Hittade en bra bön,i min nya bok.
Första gången jag läste den,va en tidig morgon på skithuset.
Fick mig ett riktigt gott skratt.
Kom på att grannarna kanske börjar undra vad jag gör,som e så kul på toan....

Tidigare satt jag å läste "Ut i vår hage".....men det fick jag lägga ner....kände mig pinsam.
Skratta så jag höll på att ramla av toan....mitt i natten ibland ....HAHAHAHAHA

Är det nån som inte läst "Ut i vår hage" , så kan jag varmt rekomendera den....
Alla har väl inte lika sjuk humor som jag.....

Kan ofta identifiera mig med Falo.
Liksom MR. Bean....eller Basil i "Pang i bygget".
Önskar jag kunde hitta nån positiv förebild istället.....Nån hjälte...eller nån ödmjuk kärleksfull person,som jag kunde känna igen mig i....NÄÄÄÄ....praktsvin å super - egoister....såna kan jag identifiera mig med.

Inte undra på att skam och skuld hänger som en svart blöt illaluktande yllefilt över mig.
Undra varför det ofta blir....att jag sätter mig här sent på Fredags kvällarna å gnäller över mig själv,o mitt liv.
Ditt lilla SJÄLVÖMKANDE kräk.....HAHAHAHAHAHAHA

Här kommer bönen som kan användas ibland...

"Gud - än så länge har jag idag
varken skvallrat eller tappat humöret.

Jag har inte varit sur,elak eller självisk.
Men om några minuter
är det dags att stiga upp ur sängen
och från och med då
kommer jag att behöva en hel del hjälp."

Tänk om jag hittat den uppe på Ulvshyttan,när jag tvivlade som mest....den hade underlättat mycket.

Jag kommer att ha användning av den framöver också......

Speciellt nu,när det är becksvart när jag kliver ur sängen.
Räcker ju ibland att jag kliver på Bamses ben,eller välter ut vattenskålen....första jag gör.....bara det kan innefatta flera delar av det bönen handlar om.....:):):)
Hittade en till tänkvärd sak i min nya bok :

Vissa tankar är böner.
Det finns tillfällen
- oavsätt kroppens ställning -
då själen gått ner på knä.

Tycker om den texten.

Jag har problem med att gå ner på knä när jag ber...för att det gör ont i knäna...och för att jag allt för ofta varit i den positionen,och lekt med "joy-sticken"...påtänd å grann....eller bara uttråkad.
Jag blir påmind om detta,varje gång jag står på knä...och det känns skamligt.

Däremot,har jag inga som helst problem att sätta mig,var eller när som helst och be.
Det var otänkbart för ett par år sen.....
Hade ett fruktansvärt motstånd....samtidigt,som jag faktiskt var avundsjuk på dom som hade en tro......

Idag har jag min egen tro.
Kan inte påstå att det är en kristen ,eller religös tro...för det är för mig förknippat med massa löften och krav....hur jag ska vara och göra,och inte göra......
Däremot är jag inte längre rädd för att tro,eller att be...och stå för det.

Att jag svär och lever fan i mellanåt,det stör mig ibland.....men det är en av anledningarna att jag inte kan se mig som kristen....är inte duktig och ren i mitt sätt att leva....inte än i alla fall.
Och det är inte det som är viktigast just nu.....jag fortsätter och gör så gott jag kan....
Det viktigaste är ju att jag fortsätter vara nykter och drogfri....det är det VIKTIGASTE !!!!

Nu ska jag ut i kylan.....
Hoppas det inte snöar.....

En bön för barnen

Jag råkade av en händelse hitta en underbar bok,som jag älskade från första sidan jag läste. Skulle leta efter en bok,som heter "Ett dygn i taget",men fick istället se en bok,som jag redan har,med korta berättelser. Till min glädje stog då denna andra bok bredvid,skriven av samma person. Den har ett genomgående tema - Du är sedd och älskad av Gud. Vem du än är och vilka bördor du än bär på,så vill Gud alltid finnas vid din sida. Gud vill dela både din glädje och sorg.

Boken består av korta berättelser,eller böner. Jag känner mig överlycklig att jag fick den i min hand. Blir varm i hjärtat när jag läser den. Jag citerar ur boken:

En bön för barnen

Vi ber för barnen
som sätter kladdiga chokladfingrar överallt,
som gillar att bli kittlade,
som hoppar i vattenpölar
och förstör sina byxor,
som nallar kakor före maten,
som suddar så att det blir hål i matteboken,
som aldrig hittar sina skor.

Och vi ber för dem som
tittar på fotografen bakom taggtråd,
som inte kan springa längs gatan
i nya joggingskor,
som aldrig har räknat potatisarna på tallriken,
som föddes på platser vi aldrig skulle besöka,
som aldrig får gå på cirkus,som lever i en barnförbjuden värld.

Vi ber för barnen som ger oss kladdiga kyssar
och en näve full med maskrosor,
som sover med hunden i sängen
och begraver guldfiskar,
som nästan inte hinner kramas
och som glömmer matsäcken,
som täckt hela kroppen med plåster
och som sjunger falskt,
som klämmer ut hela tandkrämstuben
i handfatet.

Och vi ber för alla dem
som aldrig får nån efterrätt,
som inte har någon snuttefilt att släpa efter sig,
som inte hittar nåt bröd att stjäla,
som inte har nåt rum att städa,
vars foto inte står på någons nattduksbord,
vars monster är verkliga.

Vi ber för barnen som gör slut
på veckopengen före tisdag,
som kastar sig på golvet i snabbköpet
och skriker efter godis,
som petar i maten,
som älskar spökhistorier,
som gömmer smutskläder under sängen
och som får besök av tandfen,
som inte tycker om att få pussar
inför hela skolan,
som åmar sig i kyrkan
och skriker i telefonen,
som både får oss att skratta och gråta.

Och vi ber för de barn
vars mardrömmar sker på dagen,
som är beredda att äta vad som helst,
som inte blir bortskämda
av någon enda människa,
som går och lägger sig hungriga
och gråter sig till sömns,
som lever och andas utan att egentligen inte finnas till.

Vi ber för barn som vill bli burna
och för dem som måste bäras,
för dem som aldrig ger upp
och för dem som aldrig fått en chans,
för dem vi kväver
och för dem som griper
vilken hand som helst
som räcks åt dem

De är Guds barn,vart och ett av dem.


Blev väldigt rörd av den bönen,när jag läste den för en stund sen.
Nu ska jag försöka komma i säng.
God Natt :):)