SKRIV FÖR LIVET, Del1 (Kopia)

4 Maj - 2019

Ja,då sitter jag då åter här.....

Såg ett inlägg,som verkar vart mitt senaste,då är det mer än 6 år sen senast.

Jag har suttit och skrivit en massa på min sida på Facebook,tills det alldeles nyss slog mig att det var väääldigt länge sen jag var in här och skrev.

Av någon anledning känner jag ett enormt behov just precis nu,att bara få skriva precis bara vad som kommer upp i mitt medvetande.

Tänk vilken skillnad det är,att sitta som jag gör nu,och bara trycka på några tangenter till en dator.

Tidigare i mina tonår,då satt jag och skrev långa och många brev för hand.

Nu är det ju bara att backa,radera ifall det blir något fel i texten.

Finns så mycket som pockar på och vill komma fram.

Vet inte riktigt VAD jag ska låta mig själv lämna ut,eller med vad jag ska börja.

Mitt "Egots -Slaveri" slår ju till också,får för sig att detta kommer att "kablas ut" så att det jag skriver här blir "Allmänt känt" över hela nätet.

Skulle jag verkligen oroa mig för detta,borde jag börja stänga ner dom andra "Sociala medier" där jag delat mycket mer privata delar av mig och mitt liv,mer än här.

Jag har idag inget att skämmas för,eller behöva hemlighålla.

En grå gammal "Gubb-jävel" på drygt 55 år.

Ungefär som en blandning mellan "Ior" i Nalle Puh, och "En Man som heter Ove"

Fast själv anser jag mig som en snäll ödmjuk människa.

Hur andra uppfattar mig har jag mindre aning om,förutom när jag har umgåtts för mycket med mig själv.

Då kan jag få för mig en massa negativa saker om mig och min person. Det galnaste är ju att jag inte vet vad som är riktigt och sant.

Mitt Ego kan driva mig nästintill Vansinne,hur människor runt omkring mig verkligen HATAR MIG.

Att jag luktar illa,är otrevlig,motbjudande,skrämmande....listan kan göras lång,på allt min sjuka hjärna kan dra igång.....åsså kan allt detta plötsligt vändas till sorg och ensamhet.

Varför hamnade jag i detta?? Vet ej...låter bara allt som dyker upp flöda ut.....

Sen kanske jag får kolla vad jag skrivit,och radera det,för att det blir allt för pinsamt.

Det som kan komma över mig rätt påtagligt numera,är att jag till slut börjar hinna ikapp mig själv.....

Inser till min fasa att jag faktiskt t.o.m gått över ännu en "Magisk Gräns" i åldersbarometern. 55 år trodde jag ALDRIG i min vildaste Fantasi att jag skulle få uppleva.

Min värsta ålderskris så här långt var faktiskt när jag fyllde 40 år. Hade haft sådana förhoppningar och föreställningar att allt skulle se så mycket annorlunda ut år 2004,vilket det inte gjorde.

När jag sen fyllde 50 år,då kändes det rätt ok.Lugnt och Fridfullt. Hade fått varit Nykter och Drogfri i 5½ år då,något som kändes Stort,och nästan ogripbart.

Idag har det gått drygt 5 år till,och jag är FORTFARANDE Nykter och Drogfri. Känns verkligen som ett Personligt Mirakel att jag får leva det liv jag lever idag.

Fick tillbaka mitt körkort år 2013,som drogs in år 2000.

Köpte en Fräsch Kia Ceed TDI, bil November 2019,har jobbat i St:Maria kyrka ,sen 2009,fick en Heltid Tillsvidare anställning i Svenska kyrkan Sommaren 2012.Idag har jag pengar kvar vid månadens slut...t.o.m att jag har en "buffert" ifall något oförutsett skulle hända.

Har precis för en stund sen skrivit på Facebook,att jag ska börja att mera fokusera på allt det som är BRA och Fungerar i mitt liv idag,än att gräva i all gammal skit från förr.

Sånt är lätt att skriva och att lova....MEN att AKTIVT ändra detta invanda beteende,det kommer nog också att ta tid.

Jag har försökt att tänka på detta,när jag pratar och berättar om mig själv.

Tyvärr har jag en förmåga att mera lyfta fram mina negativa egenskaper och minnen,än det som faktiskt är fint och sjyst. " I SHALL PRACTISE AND LEARN !!! "

Nu vet inte jag hur det är,om jag kan fortsätta på det här,om jag stannar nu och avbryter en stund. Just nu börjar jag känna att jag blir lite trött. Kanske ska passa på och ta ett par timmars sömn. Om det inte går att återuppta detta,så får jag väl börja på ett nytt blad.

Det här blev ju en hel del,om INGENTING !! Kan väl få vara så också ibland.

Att just bara få "Skriva för livet...eller om detsamma"

💖🙏💖


 4 Maj - 2019

Sitter då här ännu en gång....

När jag smyger in på den här sidan,och försöker att komma igång att skriva något....Då kommer även den där elake obehagliga "Prestations Tanken/Känslan" in i mig. MEN,jag ska försöka skita i att Prestera,och istället Fundera på vad jag vill få ur mig.....Det finns massor av "Virr-Varriga" tankar i min skalle just nu....

Hur hamnade jag HÄR,där jag är idag?? Vet och minns ju hur jag redan som ung tonåring började se mig omkring,när jag var full eller bakfull,och fundera "...VA FAAAN SKA DET BLI AV MIG DÅ ??!! " På den tiden i mitten och slutet av 70-talet,var dom flesta runt omkring mig vuxna,med jobb, karriär och grundad identitet....på gott och ont.

Där började min malande rädsla och ångest för framtiden att formas. Hade redan insätt att jag fick ingen plats att vara med att "leka" med mina jämnåriga skolkompisar,så jag lärde mig att "Ensam e STARK",vilket i vissa lägen kan stämma,medans oftast är det INTE SANT !!! Men,ett sånt starkt inrotat beteende som detta är i mig,att "Klara sig själv",vet jag inte om jag någonsin kan förändra.

Tillit till andra,är en stor bristvara i mig.

DITT JÄÄÄVLA "OFFER".....jaha,det kanske uppfattas så,men jag känner det mer som att jag kan ju bara konstatera att detta är vad livet har format mig till att bli,så här långt....Sen jobbar jag VARJE DAG,med att försöka göra annorlunda,och förändra det jag kan,och känner att jag är obekväm med.

Idag är jag INTE HELLER LIVEGEN,gentemot någon. Behöver inte krypa längre,eller ta obefogad skit av någon,om jag inte väljer det själv.

Jag är friare än vad jag någonsin varit förr.

HAR INGEN ANMÄLNINGSPLIKT TILL NÅGON !!

Helt plötsligt började mina tankar och galna fantasier galoppera i min hjärna. Fick "Flash-Back minnen" från ett Behandlingshem i Stockholm,där hon som bodde vägg i vägg,hade som "Morgon rutin att vrida på sin stereo på hög volym med en låt ( tror det är Tomas Ledin) " SLÄPP HÄSTARNA FRIA ...." Där var det FULL Galopp i hjärnan !! HAHAHAHAHA. Mina galna tankar som kom just nu "...I praktiken skulle jag ju bara kunna försvinna å "gå under jord".....Till vilken nytta då ?? blev ju motfrågan.

Räcker väldigt bra,att jag isolerar mig ändå.Trots att jag har en massa bekanta runt omkring mig i min vardag,så umgås jag inte. Detta är åter det som jag har i mitt "bagage"....att jag är mer bekväm att stå utanför och titta på,när alla andra är sociala. Det fanns en tid när jag var 10-12 år,och insåg att JAG blev inte ens tillfrågad,om det var fest,eller något annat som mina kompisar i skolan hittade på. Jag var den på lekplatsen som blev tillfrågad sist,om det fattades någon i ett lag t.ex. Därför träffade Doug Seegers cover låt "DONT LAUGH AT ME" rakt i hjärtat.

Kommer ihåg,första gången jag var och kollade på honom.Det var Fredagskväll,och en massa glada halvfulla människor,och så JAG. Kände mig sååå jävla ensam och malplacerad, och även där kom min tanke " VA FAAAAN SKULLE JAG HIT Å GÖRA ???!!!" Jag slängde mig fram,så att jag kunde sitta på kanten av scenen,vilket hjälpte mig att orka stå emot känslan av att bara dra därifrån. ..

Det var första tillfället som jag var "ute" på ett ställe där det fanns alkohol,sen jag hade nyktrat till. Dom känslorna som slet i mig,fick mig ju också att förstå,varför jag tidigare drack,för att känna mig bekväm vid obekväma tillfällen.

Sista låten Doug Seegers spelade den kvällen,var just "DONT LAUGH AT ME". Hade aldrig hört den tidigare,och jag grät som ett litet barn ibland alla andra i publiken,när jag åkte på en känslomässig res,genom att lyssna på texten.

Åkte hem helt lyrisk,och skrev till min lille syrra "Nu har jag fått en ny Favorit ibland Doug Seegers låtar."

Några månader senare satt jag och grät av helt annan anledning. Samma låt,hade fått en ny innebörd. En bit av texten går så här (fritt översatt) "....Skratta inte åt mig.....I GUDS ögon är vi ALLA LIKA.....En dag får vi alla Våra Vackra Vingar.....så Skratta inte åt mig......" Då dedikerade jag den här underbara låten,från djupet av mitt hjärta,till Min Kära Bästa Lille Syrra,som gav upp sin kamp mot ångest och depression och just hängt sig,medans jag och morsan stod utanför hennes jävla säkerhetsdörr,oförmögna och maktlösa att förhindra att hennes liv rann oss och henne ur händerna.

Den smärtan och saknaden försöker jag att bädda in och hålla lite på avstånd idag,så gott det går. MEN,jag behöver bara beröra den det minsta,så finns den här,som om det var alldeles nyss. Jag förnimmer samma illamående,tomhet och kraftlöshet i hela kroppen,som när det precis hänt.

För att flytta fokus FRAMÅT istället,och titta på vad jag har där,inom INTE allt för lång tid....

Vi är ju redan i MAJ månad....även om det är alldeles för svinkallt för min smak idag. 18 Juni,har jag tänkt att min semester börjar.....HAHAHAAHHA...de e ju snart bara EN MÅNAD DIT !!!

Då vill jag gärna....OM GUD VILL,att jag ska kunna få ta mig uppåt Norrland på en RIKTIG GRYM SEMESTER. Då ska det INTE BLI "....JAG HADE I ALLA FALL TUR ME VÄDRET- 2019 ! "

Ska ju ta mig ungefär på samma rutt som dom i den filmen.....MEN,utan Fru,Barn,Morfar eller Husvagn.....HAHAHAHAHAHAJag brukar ju trots allt lyckas ställa till med det mest omöjliga.....Ibland kan jag känna mig som en blandning av "Ferdinand",Ior" "Janne Långben" och "MR . Bean " !!! HAHAHAHAHAHA

För tillfället känns det som att min kropp är lite "Ur slag"...Hoppas att det som allt annat går att härleda till "Pollen Helvetet" så att även detta är av övergående art.

Jag saknar ofta sällskapet av min bästa vän "Bamse",en underbar blandrashund,som bara var MIN. Vi båda två led av samma svåra Separationsångest. Vi led på varsitt håll,varenda gång vi var tvungna att vara ifrån varandra.Men,dagar som den idag,när det varit ruggigt gråkallt utomhus,då har jag p.g.a att jag kan,spenderat heeeela dagen inomhus. I grund och botten är jag nog en rätt bekväm och slö varelse......så som "Ferdinand"....om någon så släppt en bomb under sängen imorse....så hade jag nog bara vänt mig om och sovit vidare. HAHAHAHA. Försöker verkligen att INTE tvinga mig in i verksamhet eller tillställningar jag inte trivs i.....NÄÄÄEEE,jag har varit tvingad till så mycket skit genom åren,så nu gör jag saker som jag får ut något av.....annars tycker jag det är rätt sjyst att bara vara,och ta´t lugnt med mig själv. Jag skiter i att vara Perfekt eller att Prestera,känner mig ändå oftast som den där JÄVLA TAPETBLOMMAN,som inte syns eller knappt existerar.

NU har jag SKRIVIT FÖR LIVET igen... Det känns sjyst.

💖🙏💖 GOD BLESS YOU ALL.