SKRIV FÖR LIVET , Del 2 (Kopia)

4 Maj - 2019

Sitter då här ännu en gång....

När jag smyger in på den här sidan,och försöker att komma igång att skriva något....Då kommer även den där elake obehagliga "Prestations Tanken/Känslan" in i mig. MEN,jag ska försöka skita i att Prestera,och istället Fundera på vad jag vill få ur mig.....Det finns massor av "Virr-Varriga" tankar i min skalle just nu....

Hur hamnade jag HÄR,där jag är idag?? Vet och minns ju hur jag redan som ung tonåring började se mig omkring,när jag var full eller bakfull,och fundera "...VA FAAAN SKA DET BLI AV MIG DÅ ??!! " På den tiden i mitten och slutet av 70-talet,var dom flesta runt omkring mig vuxna,med jobb, karriär och grundad identitet....på gott och ont.

Där började min malande rädsla och ångest för framtiden att formas. Hade redan insätt att jag fick ingen plats att vara med att "leka" med mina jämnåriga skolkompisar,så jag lärde mig att "Ensam e STARK",vilket i vissa lägen kan stämma,medans oftast är det INTE SANT !!! Men,ett sånt starkt inrotat beteende som detta är i mig,att "Klara sig själv",vet jag inte om jag någonsin kan förändra.

Tillit till andra,är en stor bristvara i mig.

DITT JÄÄÄVLA "OFFER".....jaha,det kanske uppfattas så,men jag känner det mer som att jag kan ju bara konstatera att detta är vad livet har format mig till att bli,så här långt....Sen jobbar jag VARJE DAG,med att försöka göra annorlunda,och förändra det jag kan,och känner att jag är obekväm med.

Idag är jag INTE HELLER LIVEGEN,gentemot någon. Behöver inte krypa längre,eller ta obefogad skit av någon,om jag inte väljer det själv.

Jag är friare än vad jag någonsin varit förr.

HAR INGEN ANMÄLNINGSPLIKT TILL NÅGON !!

Helt plötsligt började mina tankar och galna fantasier galoppera i min hjärna. Fick "Flash-Back minnen" från ett Behandlingshem i Stockholm,där hon som bodde vägg i vägg,hade som "Morgon rutin att vrida på sin stereo på hög volym med en låt ( tror det är Tomas Ledin) " SLÄPP HÄSTARNA FRIA ...." Där var det FULL Galopp i hjärnan !! HAHAHAHAHA. Mina galna tankar som kom just nu "...I praktiken skulle jag ju bara kunna försvinna å "gå under jord".....Till vilken nytta då ?? blev ju motfrågan.

Räcker väldigt bra,att jag isolerar mig ändå.Trots att jag har en massa bekanta runt omkring mig i min vardag,så umgås jag inte. Detta är åter det som jag har i mitt "bagage"....att jag är mer bekväm att stå utanför och titta på,när alla andra är sociala. Det fanns en tid när jag var 10-12 år,och insåg att JAG blev inte ens tillfrågad,om det var fest,eller något annat som mina kompisar i skolan hittade på. Jag var den på lekplatsen som blev tillfrågad sist,om det fattades någon i ett lag t.ex. Därför träffade Doug Seegers cover låt "DONT LAUGH AT ME" rakt i hjärtat.

Kommer ihåg,första gången jag var och kollade på honom.Det var Fredagskväll,och en massa glada halvfulla människor,och så JAG. Kände mig sååå jävla ensam och malplacerad, och även där kom min tanke " VA FAAAAN SKULLE JAG HIT Å GÖRA ???!!!" Jag slängde mig fram,så att jag kunde sitta på kanten av scenen,vilket hjälpte mig att orka stå emot känslan av att bara dra därifrån. ..

Det var första tillfället som jag var "ute" på ett ställe där det fanns alkohol,sen jag hade nyktrat till. Dom känslorna som slet i mig,fick mig ju också att förstå,varför jag tidigare drack,för att känna mig bekväm vid obekväma tillfällen.

Sista låten Doug Seegers spelade den kvällen,var just "DONT LAUGH AT ME". Hade aldrig hört den tidigare,och jag grät som ett litet barn ibland alla andra i publiken,när jag åkte på en känslomässig res,genom att lyssna på texten.

Åkte hem helt lyrisk,och skrev till min lille syrra "Nu har jag fått en ny Favorit ibland Doug Seegers låtar."

Några månader senare satt jag och grät av helt annan anledning. Samma låt,hade fått en ny innebörd. En bit av texten går så här (fritt översatt) "....Skratta inte åt mig.....I GUDS ögon är vi ALLA LIKA.....En dag får vi alla Våra Vackra Vingar.....så Skratta inte åt mig......" Då dedikerade jag den här underbara låten,från djupet av mitt hjärta,till Min Kära Bästa Lille Syrra,som gav upp sin kamp mot ångest och depression och just hängt sig,medans jag och morsan stod utanför hennes jävla säkerhetsdörr,oförmögna och maktlösa att förhindra att hennes liv rann oss och henne ur händerna.

Den smärtan och saknaden försöker jag att bädda in och hålla lite på avstånd idag,så gott det går. MEN,jag behöver bara beröra den det minsta,så finns den här,som om det var alldeles nyss. Jag förnimmer samma illamående,tomhet och kraftlöshet i hela kroppen,som när det precis hänt.

För att flytta fokus FRAMÅT istället,och titta på vad jag har där,inom INTE allt för lång tid....

Vi är ju redan i MAJ månad....även om det är alldeles för svinkallt för min smak idag. 18 Juni,har jag tänkt att min semester börjar.....HAHAHAAHHA...de e ju snart bara EN MÅNAD DIT !!!

Då vill jag gärna....OM GUD VILL,att jag ska kunna få ta mig uppåt Norrland på en RIKTIG GRYM SEMESTER. Då ska det INTE BLI "....JAG HADE I ALLA FALL TUR ME VÄDRET- 2019 ! "

Ska ju ta mig ungefär på samma rutt som dom i den filmen.....MEN,utan Fru,Barn,Morfar eller Husvagn.....HAHAHAHAHAHAJag brukar ju trots allt lyckas ställa till med det mest omöjliga.....Ibland kan jag känna mig som en blandning av "Ferdinand",Ior" "Janne Långben" och "MR . Bean " !!! HAHAHAHAHAHA

För tillfället känns det som att min kropp är lite "Ur slag"...Hoppas att det som allt annat går att härleda till "Pollen Helvetet" så att även detta är av övergående art.

Jag saknar ofta sällskapet av min bästa vän "Bamse",en underbar blandrashund,som bara var MIN. Vi båda två led av samma svåra Separationsångest. Vi led på varsitt håll,varenda gång vi var tvungna att vara ifrån varandra.Men,dagar som den idag,när det varit ruggigt gråkallt utomhus,då har jag p.g.a att jag kan,spenderat heeeela dagen inomhus. I grund och botten är jag nog en rätt bekväm och slö varelse......så som "Ferdinand"....om någon så släppt en bomb under sängen imorse....så hade jag nog bara vänt mig om och sovit vidare. HAHAHAHA. Försöker verkligen att INTE tvinga mig in i verksamhet eller tillställningar jag inte trivs i.....NÄÄÄEEE,jag har varit tvingad till så mycket skit genom åren,så nu gör jag saker som jag får ut något av.....annars tycker jag det är rätt sjyst att bara vara,och ta´t lugnt med mig själv. Jag skiter i att vara Perfekt eller att Prestera,känner mig ändå oftast som den där JÄVLA TAPETBLOMMAN,som inte syns eller knappt existerar.

NU har jag SKRIVIT FÖR LIVET igen... Det känns sjyst.

💖🙏💖 GOD BLESS YOU ALL.