GRUBBEL I NATTEN.....

Vad brinner jag för...Vad driver mig idag ??

Fick den frågan tidigare idag.
I ett läge som fick mig att känna mig värdelös.

Har inte riktigt kunnat släppa frågan,och vad situationen gjorde med mig.
Existensiella grubblerier gör mig väldigt förvirrad för tillfället.
Vill inte...men halkar ofrivilligt tillbaka i detta ,gång på gång.

Det som driver mig idag,vill jag tro,är att få till en verklig upprättelse inför mig själv,att jag verkligen duger,precis som jag är....
Behöver inte bevisa något,eller prestera en massa....för att bli speciell.

Jag vill vara en god människa. Vill bara ha lugn och ro.

Om jag verkligen kunde styra över mitt liv,så skulle jag faktiskt kunna känna mig till freds med att få somna och slippa vakna.
Nu ska jag ju inte leka Gud,och ta livet av mig....men just nu är det rätt lugnt och behagligt i mitt liv.
När jag slagits av tanken :
" Today is a good day to die...", så är det med blandade känslor.

Jag stog för ett tag sen i en kyrka,det var dags att vända sig till varandra,ta varandra i hand och önska "Guds frid",innan Nattvarden.
Det känns inte helt bekvämt för mig.
Att våga sträcka ut min hand till en främmande människa,och lita på att den accepterar mig.

Den här morgonen såg jag en person le och vinka till mig...så jag sträckte fram handen som sig bör....men,blev avböjd "....jag är lite förkyld..." fick jag som förklaring.

Men i nästa sekund kramade hon om en annan person.
Detta fick som resultat,att när jag så skulle gå fram och ta Nattvarden,så fixade jag inte det....
Känslan av att inte duga,och inte passa in tog överhand.

Jantelagen slog sina knivar i ryggen på mig
"Vem tror du att du är ".

Har verkligen försökt släppa denna händelse...
men,den kommer tillbaka i mina tankar.
Den skaver,och känns otrevlig.
Får mig att bli ledsen.

Sen känner jag mig rädd,att jag ska göra mitt liv ohanterligt igen.
Jag vet fortfarande inte i vissa situationer,hur jag vara eller göra för att "göra rätt".

Får för mig att jag nog i grund och botten är en ond och elak människa,som bara försöker hålla färgen.

I nästa sekund inser jag att "mitt normal tillstånd" har varit KAOS,KONFLIKT,ÅNGEST,RÄDSLA o VANSINNE, under så lång tid....att det kommer att ta lång tid att lära om.

Jag vill ju bara hoppas att jag kan samla kraft och tålamod att stå kvar.....

Det enklaste är ju att bara "gå tillbaka" i gamla hjulspåren....där jag
"Skiter i...."

Där jag kan höra "...Va var det vi sa ...." och,känna mig riktigt värdelös och hopplös.

Jag är inte där än !!!!

Nu ska jag lägga mig och sova igen....

så jag får vakna till nya prövningar om några timmar.