Monday, May 12, 2014

ÄNNU MER FUNDERINGAR RUNT LIVET.....HUR DET VAR,VAD SOM HÄNDE,OCH HUR DET NU ÄR.

Vaknade i soffan,och insåg att klockan var mycket....
Släpade mig in i sängen,för att fortsätta sova.

Där möts jag av att min madrass och lakan är uppbäddat i en enda stor hög mitt på sängen !!!!
Det är min käre vän "Bamses" sätt att tala om att jag glömt något.
Hans kvällspromenad !!!

Trots att han antagligen vet min reaktion,så vet han tydligen att budskapet går fram .....HAHAHAHAHAHA

Nu ligger han nöjt och sover under sängen,efter våran promenad. Och mitt "Sömntåg" har just lämnat perrongen....

Jag har genom en påminnelse om ett eventuellt 25 - års jubileum,blivit påmind om en nästintill svunnen tid i mitt liv.
När jag bodde och pluggade på Lillsved Gymnastik och Idrotts Folkhögskola.

Kan man tänka sig att denna människo spillra Janne,har gått i samma skola som vår nye Prins....vad han nu heter.Han som gifte sig med Viktoria....och fick halva kungariket.
Är det inte så i fablernas värld ???
HAHAHAHA

Jag drar mig också till minnes,en av mina klasskamrater som skällde ut mig i Moskva,efter att jag blivit så full att jag somnade på bussen,och hamnade på Svenska Ambassaden,istället för på Cirkusen,som det var planerat.

Hon sa "....du kommer att sluta på ett behandlingshem,om du fortsätter så här..."

Tänk så rätt du hade Magdalena....men,jag var tvungen att gå igenom den resan 3 gånger....till olika behandlingshem, innan jag fick hejd på mitt vansinne !!!
Första gången var - 98,och sist var det -08
Har lovat mig själv,att faller jag tillbaka igen,då ska jag gräva mig en grop och hoppa ner och självdö.

Jag trodde ju från allra första början,att Lillsved,skulle vara lösningen på mina problem.
Skulle byta miljö,bryta upp från Alkoholen och droger...för på Lillsved var det "nolltolerans" för alkohol och droger.
Det fick man tydligen skriva under på att man gick med på.

Jag åkte utomlands istället för att ta mig till intervju på Lillsved....så jag skrev aldrig på någonting...
trodde inte att jag skulle bli antagen heller.


Men,i Augusti - 87,flyttade jag in på Lillsved,ute på Värmdö.
Festa utan Alkohol,det funkade inte på Lillsved heller.
Och jag pallade oftast inte ta mig upp,som dom andra,efter en fylla.
Jag var ju van att skita i det mesta,som alltid.
Det var mitt sätt att leva i "Fablernas värld".
Roligare att bli på fyllan,än att gå till plugget på en vardag,
när man är 14 - 15 år.
Det var min fantasivärld...
att få gå och röka en fet brajja mitt på stan en förmiddag,
med dom "stora grabbarna" de va höjden av lycka i högstadiet.

Jag var livrädd på Lillsved,
kände mig helt malplacerad....och led av en fruktansvärd separationsångest,
för att jag inte hade en aning om vad som hände i Uppsala,och med Kristina.

Jag försökte mig på det omöjliga,att ha kontroll på Kristina,fast jag satt ute på Värmdö.

När jag minns detta,så inser jag hur mycket energi jag slösade på detta,och hur min svartsjuka nästan gjorde mig galen !!

Mycket på grund av detta,och hur jag led,så lever jag fortfarande ensam idag.
Hon ockuperade mina tankar under många år,efter att vi gått skillda vägar i början av 90-talet.

Jag har drogat MYCKET ,på hur jag kunde låta min "livs kärlek" gå förlorad.
Men,då är det lätt att glömma det som var "mindre bra" i vårt förhållande.
Vi skilldes inte som ovänner i alla fall...men,det gjorde inte separationen direkt lättare.

" Det finns ingen,som kan göra dig lycklig..." kommer jag ihåg att hon sa,innan vi skilldes åt....och med det i mina tankar,försökte jag verkligen gräva min egen grav,under många år.

Idag,kan jag inse att lycklig,det kan jag först bli,om jag kan lära mig att älska mig själv....eller åtminstone tycka att
"...det är rätt ok att vara Janne idag."
Det kan jag fortfarande inte känna varje dag....
men mer än förr i alla fall.

Relationer överhuvudtaget är något jag har svårt med.
Janne,är en knepig jävel att umgås med,eller komma in på livet.
Tillit är inte min starka sida.
Jag tränar hårt på att förändra detta....men,det tar tid.

Sen har jag uppnått ett mål,som jag för inte allt för många år sen inte var helt säker på att få uppleva....min 50 års dag.
Så,nu lever jag på övertid.

No comments: