ÄNNU MER FUNDERINGAR RUNT LIVET.....HUR DET VAR,VAD SOM HÄNDE,OCH HUR DET NU ÄR.

Vaknade i soffan,och insåg att klockan var mycket....
Släpade mig in i sängen,för att fortsätta sova.

Där möts jag av att min madrass och lakan är uppbäddat i en enda stor hög mitt på sängen !!!!
Det är min käre vän "Bamses" sätt att tala om att jag glömt något.
Hans kvällspromenad !!!

Trots att han antagligen vet min reaktion,så vet han tydligen att budskapet går fram .....HAHAHAHAHAHA

Nu ligger han nöjt och sover under sängen,efter våran promenad. Och mitt "Sömntåg" har just lämnat perrongen....

Jag har genom en påminnelse om ett eventuellt 25 - års jubileum,blivit påmind om en nästintill svunnen tid i mitt liv.
När jag bodde och pluggade på Lillsved Gymnastik och Idrotts Folkhögskola.

Kan man tänka sig att denna människo spillra Janne,har gått i samma skola som vår nye Prins....vad han nu heter.Han som gifte sig med Viktoria....och fick halva kungariket.
Är det inte så i fablernas värld ???
HAHAHAHA

Jag drar mig också till minnes,en av mina klasskamrater som skällde ut mig i Moskva,efter att jag blivit så full att jag somnade på bussen,och hamnade på Svenska Ambassaden,istället för på Cirkusen,som det var planerat.

Hon sa "....du kommer att sluta på ett behandlingshem,om du fortsätter så här..."

Tänk så rätt du hade Magdalena....men,jag var tvungen att gå igenom den resan 3 gånger....till olika behandlingshem, innan jag fick hejd på mitt vansinne !!!
Första gången var - 98,och sist var det -08
Har lovat mig själv,att faller jag tillbaka igen,då ska jag gräva mig en grop och hoppa ner och självdö.

Jag trodde ju från allra första början,att Lillsved,skulle vara lösningen på mina problem.
Skulle byta miljö,bryta upp från Alkoholen och droger...för på Lillsved var det "nolltolerans" för alkohol och droger.
Det fick man tydligen skriva under på att man gick med på.

Jag åkte utomlands istället för att ta mig till intervju på Lillsved....så jag skrev aldrig på någonting...
trodde inte att jag skulle bli antagen heller.


Men,i Augusti - 87,flyttade jag in på Lillsved,ute på Värmdö.
Festa utan Alkohol,det funkade inte på Lillsved heller.
Och jag pallade oftast inte ta mig upp,som dom andra,efter en fylla.
Jag var ju van att skita i det mesta,som alltid.
Det var mitt sätt att leva i "Fablernas värld".
Roligare att bli på fyllan,än att gå till plugget på en vardag,
när man är 14 - 15 år.
Det var min fantasivärld...
att få gå och röka en fet brajja mitt på stan en förmiddag,
med dom "stora grabbarna" de va höjden av lycka i högstadiet.

Jag var livrädd på Lillsved,
kände mig helt malplacerad....och led av en fruktansvärd separationsångest,
för att jag inte hade en aning om vad som hände i Uppsala,och med Kristina.

Jag försökte mig på det omöjliga,att ha kontroll på Kristina,fast jag satt ute på Värmdö.

När jag minns detta,så inser jag hur mycket energi jag slösade på detta,och hur min svartsjuka nästan gjorde mig galen !!

Mycket på grund av detta,och hur jag led,så lever jag fortfarande ensam idag.
Hon ockuperade mina tankar under många år,efter att vi gått skillda vägar i början av 90-talet.

Jag har drogat MYCKET ,på hur jag kunde låta min "livs kärlek" gå förlorad.
Men,då är det lätt att glömma det som var "mindre bra" i vårt förhållande.
Vi skilldes inte som ovänner i alla fall...men,det gjorde inte separationen direkt lättare.

" Det finns ingen,som kan göra dig lycklig..." kommer jag ihåg att hon sa,innan vi skilldes åt....och med det i mina tankar,försökte jag verkligen gräva min egen grav,under många år.

Idag,kan jag inse att lycklig,det kan jag först bli,om jag kan lära mig att älska mig själv....eller åtminstone tycka att
"...det är rätt ok att vara Janne idag."
Det kan jag fortfarande inte känna varje dag....
men mer än förr i alla fall.

Relationer överhuvudtaget är något jag har svårt med.
Janne,är en knepig jävel att umgås med,eller komma in på livet.
Tillit är inte min starka sida.
Jag tränar hårt på att förändra detta....men,det tar tid.

Sen har jag uppnått ett mål,som jag för inte allt för många år sen inte var helt säker på att få uppleva....min 50 års dag.
Så,nu lever jag på övertid.

GRUBBEL I NATTEN.....

Vad brinner jag för...Vad driver mig idag ??

Fick den frågan tidigare idag.
I ett läge som fick mig att känna mig värdelös.

Har inte riktigt kunnat släppa frågan,och vad situationen gjorde med mig.
Existensiella grubblerier gör mig väldigt förvirrad för tillfället.
Vill inte...men halkar ofrivilligt tillbaka i detta ,gång på gång.

Det som driver mig idag,vill jag tro,är att få till en verklig upprättelse inför mig själv,att jag verkligen duger,precis som jag är....
Behöver inte bevisa något,eller prestera en massa....för att bli speciell.

Jag vill vara en god människa. Vill bara ha lugn och ro.

Om jag verkligen kunde styra över mitt liv,så skulle jag faktiskt kunna känna mig till freds med att få somna och slippa vakna.
Nu ska jag ju inte leka Gud,och ta livet av mig....men just nu är det rätt lugnt och behagligt i mitt liv.
När jag slagits av tanken :
" Today is a good day to die...", så är det med blandade känslor.

Jag stog för ett tag sen i en kyrka,det var dags att vända sig till varandra,ta varandra i hand och önska "Guds frid",innan Nattvarden.
Det känns inte helt bekvämt för mig.
Att våga sträcka ut min hand till en främmande människa,och lita på att den accepterar mig.

Den här morgonen såg jag en person le och vinka till mig...så jag sträckte fram handen som sig bör....men,blev avböjd "....jag är lite förkyld..." fick jag som förklaring.

Men i nästa sekund kramade hon om en annan person.
Detta fick som resultat,att när jag så skulle gå fram och ta Nattvarden,så fixade jag inte det....
Känslan av att inte duga,och inte passa in tog överhand.

Jantelagen slog sina knivar i ryggen på mig
"Vem tror du att du är ".

Har verkligen försökt släppa denna händelse...
men,den kommer tillbaka i mina tankar.
Den skaver,och känns otrevlig.
Får mig att bli ledsen.

Sen känner jag mig rädd,att jag ska göra mitt liv ohanterligt igen.
Jag vet fortfarande inte i vissa situationer,hur jag vara eller göra för att "göra rätt".

Får för mig att jag nog i grund och botten är en ond och elak människa,som bara försöker hålla färgen.

I nästa sekund inser jag att "mitt normal tillstånd" har varit KAOS,KONFLIKT,ÅNGEST,RÄDSLA o VANSINNE, under så lång tid....att det kommer att ta lång tid att lära om.

Jag vill ju bara hoppas att jag kan samla kraft och tålamod att stå kvar.....

Det enklaste är ju att bara "gå tillbaka" i gamla hjulspåren....där jag
"Skiter i...."

Där jag kan höra "...Va var det vi sa ...." och,känna mig riktigt värdelös och hopplös.

Jag är inte där än !!!!

Nu ska jag lägga mig och sova igen....

så jag får vakna till nya prövningar om några timmar.

MED GUDS HJÄLP, ELLER MED MIN EGEN VILJA

Min egenvilja skulle bära mig tillbaka till fårhagarna i OBS backen,där jag brukat sitta och bräka med dom andra i hagen.

GUD,för MIG idag,är en god kraft inom mig,som får mig att försöka,även när hela mitt väsen skriker
" NEEEJ !!! Jag pallar inte..jag vill INTE !!! "

Jag har aldrig haft något sådan GOD KRAFT i mig tidigare....bara skitigt i det mesta och de flesta.
Ju mer folk har klagat och gnällt...ju mer tvärt emot och obstinat har jag blivit.

ETT tag tyckte jag ALLT o ALLA var emot mig.....hur jag än gjorde så vart det fel...eller inte tillräckligt.

Det är den GODA KRAFTEN,som jag kallar GUD som gör skillnad idag....
Den gör att jag inte har en dödslängtan idag.

Är nyfiken på vad som komma skall......
Jag är inte perfekt,kommer aldrig att bli...
har ingen önskan att vara perfekt heller.

Jag kan bara göra så gott jag kan....
ibland så räcker det inte idag heller.....
MEN,jag vet iallafall med mig själv....att jag inte "skiter i....."
idag.

Det gör skillnad

SENT EN NATT.....BEHÖVER JAG SKRIVA AV MIG,o PÅMINNAS HUR DET VAR

Jag känner igen rädslan,när man väl är mitt uppe i "där det hände".
Jag sitter i samma jävla lägenhet,där det var total kaos.....där jag kunde vakna på golvet i vardagsrummet och det var blod,blomkrukor och ...ja det såg ut som en tromb gått igenom lägenheten.

Var rädd att titta mig omkring ifall jag skulle hitta någon,som jag gjort illa.....
Ibland hängde toalett dörren i ett gångjärn....nån gång va toan sönderslagen.
Ibland kunde jag vakna av att kudden och lakanet satt fast i mig....på grund av torkat blod.
Eller ytterdörren var på halvglänt.
Vissa gånger vaknade jag på golvet,med skallen bland skorna,eller på golvet i duschen.....

Mina grannar var ibland sååå less på mig å mina hundar,att dom satt uppradade på ett staket när jag kom ut.....för att skälla ut mig,för att jag betedde mig oansvarligt ,i deras ögon.....
Sen hade jag folk runt omkring mig,som hade mig som hatobjekt och hotade mig av olika anledningar.
Kunde vara olika från dag till dag....och vissa saker visste jag att jag verkligen var HELT oskyldig till. TROTS detta,så tyckte jag till slut,att dom kanske hade rätt.....jag var nog verkligen sååå jävla värdelös.....och bara värd skit...precis som dom sa.

I detta kaos,hade jag tillbringat mesta av min tillvaro,sen - 92.....bott på precis samma ställe sen - 86.På något sätt hade jag trixat och fixat,så att jag hade lägenheten kvar hela tiden.

Efter 6 månaders behandling i Dalarna,så skulle jag hem till detta "krigsområde" igen....där jag hade drogerna och dom jag umgicks med, i samma hus....och bara några minuter utanför porten.....
Så är det än idag.

MEN,när jag vågade stå för,och förklara för dom som ville "bjuda in mig" igen att "...jag pallar inte...och jag vill NTE längre !! " och framför allt,att jag kunde säga och känna i mig själv " ....det här är ingenting som går över...eller jag blir klar med.....det är ett livslångt arbete. ",då blev det en förändring...och sakta började jag kunna tro,att det kanske kommer att funka den här gången.

Idag är det INGEN som kommer och ringer på min dörr i fyllan,eller för att röka en brajja....eller för att fråga om droger.
Dom flesta aktiva bekanta är som uppslukade av marken.
Tror att är man inte "på samma våglängd",så är det rätt ointressant att umgås.
Och dom flesta respekterar mig,och att jag lagt ner verksamheten.
Det är inte så komplicerat,som jag trodde det skulle kunna bli.

En sak kan jag känna,när jag skriver detta.....JAG VILL ALDRIG VAKNA UPP I DETTA HELVETE IGEN !!!!

Jag har fått varit nykter och drogfri sedan 12 Setember - 2008 !!!!
Känns helt jävla FUCKIN´ UNBELIVEBLE !!!!

Ibland kan jag slås av tanken ".....är det riktigt sant ??? har jag varit helt ärlig ??? " Den här gången är det faktiskt så.

Vad skulle jag ha sagt med detta då ??? De vet jag faktiskt inte....vet inte ens om jag ska skriva det här heller.....
Näää...jag lägger det på min blogg istället.
Skitsamma...jag kan spara det här också.

Det som gjort skillnad i mitt liv idag....det är.....12 stegs programmet, att jag verkligen försökt att jobba i stegen efter bästa förmåga....och fortsätta leva i programmet. Att försöka att se det som jag gör bra,istället för att bara grubbla på en massa saker jag inte kan förändra.
Jag ber till Gud....och jag litar på att jag blir hjälpt av detta.
Det är en god kraft,som jag ALDRIG haft tillgång till tidigare.

Och det här...att kunna skriva av mig,gör också skillnad.

Nu är klockan mycket...dags att sluta.