Verkar som jag har öppnat locket på en smärta och sorg
jag inte riktigt kan sätta fingret på,eller hantera.
Känner mig omtumlad,och inte beredd att gråten
och tillfällen jag blir berörd och ledsen,bara dyker upp,
utan någon som helst förvarning.
Som om "tryckkokaren" i mig är knökfull igen av jobbiga saker....
och bara svämmar över hela tiden.
Tidigare var det så att jag inte hade förmågan att "pysa ut" lite då och då...när allt blev för mycket.
Kanske jag kört på alldeles för länge igen,och tyckt att "det löser sig nog..."
Det är som en sorg och smärta,som bara väntat på att få "komma fram..."
Jobbiga är ju,att jag inte riktigt har koll på vad all den här smärtan och gråten står för.
Imorse hann jag knappt sätta mig upp ur sängen innan jag grät hejdlöst. Det är skitjobbigt,att det bara fortsätter,samtidigt som jag vet att jag antagligen behöver den här utrensningen.
Tidigare har jag ju varit rädd för att om jag släppte ut smärtan och sorgen i mig....att det aldrig ska ta slut,om det en gång börjar sippra ut.
Det är inte utan,att jag känner det även nu.
Nu har jag inget bedövningsmedel att ta till,om det blir för mycket....
Om jag skulle göra det,skulle skadan bli så ofantligt mycket större...så det är inget alternativ
No comments:
Post a Comment