Varför ska jag vara som en ......vet inte vad....

När jag sitter hemma i lugn o ro,som nu...så kan jag med mitt förstånd inse att mitt beteende och reaktioner just nu är helt enkelt min JÄÄÄÄVLA sjukdom,som försöker rasera allt positivt jag börjat bygga upp....

Jag kan inte hantera det som e bra....
MITT liv ska bestå av kaos och ett helvete....då känns det "normalt".

Skäms när jag ser och förstår att jag reagerar och beter mig som en missförstådd 3 åring i vissa ohanterliga situationer.
Detta...när jag bara stänger av....låter mina vansinniga aggressiva tankar få fritt spelrum i min skalle....

När jag kommer på mig själv,sittande på bussen....så inne i mina sjuka dagdrömmar...så rasande,att hjärtat hoppar i bröstet....i min film i skallen håller jag på att skada en annan,men njuter av det, stirrar mot en helt okänd människa,som jag tror började fundera vad som är fel.

Lever mig in i detta vansinne...så att det nästan känns som det verkligen händer.
Som en mardröm,fast jag är vaken.
Efter detta försökte jag varva ner,innan jag kom fram....men,kändes ändå obehagligt.

Träffade en person,som jag blev jätteglad att se,som jag saknat.
Men efter en stund,gick jag tillbaka till min lilla jävla "bubbla" och bara slöt mig inom mig själv.

Satte på mig hörlurar med musik...högsta volym.....sen jobbade jag,så mycket jag bara kunde....skulle minsann visa att det här var under kontroll.
Kanske att nån jävel kunde se att jag gjorde nåt bra....att åtminstone jag gjorde det jag ska...när ingen annan gör det !!!!!
Sånt här jäääävla skit snurrade allt mer och mer i min skalle.... och

ännu mera snurrade det i skallen....
"Det måste tas in vikarie för att städningen inte skulle fungera. "

Uppe i min skit i skallen.... såg jag senariot som en film....hur jag förklarade precis varför jag var irriterad....och att vi hamnade i en vild disskussion,som slutade med att jag tappade kontrollen och slog sönder inredningen....

Av den anledningen,tog jag mina grejjor,och gick till bussen,utan att prata med nån.....

Och det som händer nu efteråt...är ju att jag nästan känner det som jag faktiskt har gjort det som bara var i min skalle.....

Istället så dammsög jag i stort sett hela kyrkan i ren ilska,över att jag upplevde att jag inte räknas.
När man pratar om "personal"....så kan det pratas över huvudet på mig....jag finns inte....men ändå sitter jag med på personalmötet,och känner mig verkligen som en idiot.

Va FAAAAN gör jag här,blir känslan....
Såna situationer är totalt förödande för mig....
Bokstavligt talat kan det bli livshotande !!!!

När jag känner mig osynlig,inte tagen på allvar...eller mina åsikter inte betyder nåt...eller att det känns som man pratar ett främmande språk,som ingen förstår...eller hör.....

Då får jag en känsla ..å en tanke....att
"Ska jag ta bordet,å kasta det i väggen,för att dom ska förstå att här gick min gräns......????"

Det skulle nog ingen tro att jag skulle göra,eller vara kapabel till....så tokigt,eller irrationellt kan man inte bete sig,i en så civiliserad miljö som en kyrka.....

Men...i mellanåt känns det som jag hamnat i en svensk version av "Pang i bygget"....ett organiserat kaos....på gränsen till totalt sammanbrott....å jag börjar känna mig som den tokiga hackspetten på Julaftonen.

Jag har prövat å slängt ett stort bord över ett par stycken som störde mig,och provocerade på en pub,för ett par år sen.
När det hände,var det ungefär som att se det ske,på samma sätt som jag kan fantisera i min skalle,om saker som aldrig händer i verkligheten.

Det värsta är ju...när det verkligen händer...och jag efteråt inser "...de där kanske inte va såååå jävla bra....!!"
Då är det ju försent att backa bandet....

Har till och med försökt någon gång att be om ursäkt,alldeles efter jag gjort någon riktigt illa...
Det har ju inte funkat så bra.....

Nu kanske jag gör mig själv en otjänst att lägga ut det här på bloggen....
Men,jag använder den som min ventil....
Började med att skriva en kort kommentar,på mitt inlägg på Facebook....åsså kände jag att det bara rusade på...alla känslor under dan...och vad faaaan som händer med mig.
Så jag fortsatte här istället.

Precis detta som rasar igång i mig....som det gjorde idag,kan få mig att bli full....och kanske till och med dö på kuppen.
Därför gör jag allt jag kan,för att på nåt sätt,komma underfund med vad som blir fel,och varför.

Och på nåt sätt måste jag bli kvitt känslan av skam....när detta händer.
Jag lider av en känslomässig sjukdom : Alkoholism.
Jag har löst allt detta skit,genom alla år...på det ända sett jag kunnat,genom att bli så full som möjligt...så fort som möjligt.
Nu när jag inte har detta att ta till.....så blir dessa situationer tunga,och ohanterliga.

Det värsta,är ju att dom jag blev förbannad på under dagen,är ju dom som hjälper mig igenom mitt helvete,som jag trasslar med just nu.
Som står ut med mina humörsvängningar.

Det är väl dom jag kan kalla närmast "vänner" jag har idag....
Jag vet inte riktigt vad det ordet står för....
Jag har en massa bekanta,men vänner vet jag faktiskt inte....

Precis lika skumt som med Kärlek,eller att älska en annan människa.
Hur ska det gå till ???

Vad innebär det att älska en kvinna....om man tar bort likhetstecknet med sex.

Först måste jag lära mig älska mig själv....eller i alla fall tycka lite bra om mig själv....
HAHAHAHAHAH Lycka till din jävla knas...kan jag ju känna då.....

Hur ska jag kunna älska nåt som inte ens min egen mor kunde känna kärlek till.
That´s the fact !!!!
Jag upplevdes ju som ett monster!!!
HAHAHAHA Bättre start kan man ju få.....
Jag hade ju i alla fall vackra ögon....men,inte ens dom funkade som dom skulle !!!

Va jag geggar in mig i massa skit hela tiden !!!! nu slutar jag här,
innan jag hamnar i nåt självömkans dravell.....de kändes rätt ok att skriva ur sig.....
Nu ska jag ta en natt promenad.