Känns rätt lugnt när jag ser och hör hur folk runtomkring mig,kan offra allt för ett förhållande.

Vilken tur att jag inser att jag inte är nån Don Juan,så jag behöver lägga nån speciell energi på detta.

Det jag hör....är ju precis det jag gick igenom med Kristina,i början av - 90.

Och tragiskt nog,känns det som att det tagit ända tills nu....att få en känsla av att det kanske kan vara meningsfullt att leva vidare.

När vi skiljdes åt,en gång för alla....så kändes det att det inte spelade någon som helst roll vad som hände med mig,eller mitt liv.....

Jag hade ju misslyckats så totalt....en gång för alla.

Fick ju ett litet lyft i min självkänsla...i några månader....när jag läste Social Psykologi,på Universitetet.

Är knappt så jag vill nämna det heller....för,så här efteråt...känns det mera som att jag var en del av nån test dom andra i gruppen utförde.

Jag däremot...fick nån väldigt skruvad ide....fick en bok i min hand,efter att läraren pratat något om stämplingsprocessen....skulle motbevisa,att teorierna var fel......

Känner mig fortfarande skruvad i mina tankar....när jag börjar rota i minnena av detta.



Samtidigt som jag gick igenom en fruktansvärt tung separation,från Kristina...som jag bitvis levde i symbios med,så skulle jag läsa massor av böcker om Sociologi,olika grundare av/och läror inom Social Psykologin,och en bok på engelska om Grupp processer.



Så fort jag la ifrån mig böckerna,så bröt jag ihop,och satt och grät,över separationen från Kristina.

Samtidigt som vårt förhållande hade blivit mer o mer ohållbart,så var smärtan när väl separationen var ett faktum....obeskrivlig.



Mitt i detta,så ringde Kenneth "Målarn" (morsans f.d) och frågade hur det va....och tyckte inte att jag skulle sitta ensam hemma och må dåligt. Han bjöd över mig på en "drink". Dom drinkarna höll i sig,i drygt ett halvår....fram å tillbaka....Träffade Sonja uppe vid Kenneth en dag....jag var 27,å hon var väl 42.

De här e väl bland de äckligaste jag upplevt....vi va fulla som svin...å knulla som kaniner.

Hade inga som helst känslor för henne....bara att hon va villig å kåt...ungefär som om det skulle vara sista gången för henne....det räckte för mig.

Det bekom mig inte att det kunde sitta fullt med folk i köket hos Kenneth,och vi låg med varandra i rummet bredvid,med dörren öppen.



Nåt som kändes värre än värst,var när jag vaknade naken och fyllsjuk i hennes säng,av att hennes son kommer in och väcker oss.

Han var bara några år yngre än mig...å tittade föraktfullt på mig....de va riktigt vidrigt.

Fick för mig att han kanske skjuter mig,rätt va det e. Han var med i hemvärnet,och hade ett vapen under sängen......



Eller som Monica och jag,som hamnade i sängen i fyllan....men,där va det svårt att känna någonting mer än ingenting....sen gick hon på toaletten....och jag skulle gå efter henne. Gick in i mörkret....och blev alldeles varm om fötterna....när jag tände lyset,hade hon spytt hela golvet fullt.....

Jag kastade inte ut henne,utan vi låg tillsammans i sängen,men all annan känsla för närhet bara försvann.

Har inte varit intimt nära NÅGON som jag känt mig riktigt attraherad av,sen Kristina.

På gott och ont.

Kan väl känna att jag misströstar,kommer aldrig få uppleva att få vara kär igen....samtidigt som jag även slipper smärtan att missta någon som jag älskar också.

För jag har ju svårt att tro det finns någon som skulle stå ut med mig nån längre tid.

Kunde jag välja....skulle jag tjacka spikskor (vilket jag redan gjort....HAHAHAHAH ) å dra iväg.....från mig själv !!!

FREDA KVÄLL I NOVEMBER

Hittade en sjyst bild,men vet inte vart jag fått den ifrån.
När jag läste vad som skrevs igår....känns det inte helt ok.....
Känslan att få bedöva allt skit jag känner just nu kommer tillbaka,även den här dan.....

Jag gjorde det enda jag vet har funkat så här långt.
Satte mig på en kall och snöig bänk vid Stadshuset,och bad Sinnesrobönen,och så bad jag om hjälp,att få fortsätta vara nykter och drogfri,resten av dan,Vad som än händer.

Och,jag är ju fortfarande nykter och drogfri....och Fredan är snart slut.
Om detta hade varit för ett par år sedan...då hade jag varit full,så fort Bolaget hade öppnat idag !!!!

Har tänkt ta en varm dusch innan jag lägger mig....tror att det kan vara skönt att bara slappna av i duschen en stund,sen lägga sig och somna av.
Skitsamma om jag somnar.

Om jag visste vad det är som känns så jävla skumt.....
Jag känner mig inte deppad,eller ångest....nån slags uppgivenhet.
Trött,men ändå relativt lugn inombords.
Skitskumt.
Undra om det är en smygande oro över vad som ska hända,och hur det kommer att se ut för mig,efter Januari - 2011 ???

Då kan jag ju verkligen fundera,varför i hela friden jag är 2 månader framåt i tiden ???
Min kraft behövs till 100 % just HÄR o NU !!!!
Jag har INTE råd att grubbla eller vara någon annanstans än där jag är just nu !!!

Trött...å lite nedstämd

Trött.... och en känsla av nedstämdhet,infann sig när jag kom hem.
Även en tanke att få bedöva och belöna mig med nåt susade för några ögonblick förbi i mitt medvetande.....
Har varit i ett par jobbiga känslor ett tag....men det går över...
Gick och köpte mig en påse Jordnötsringar och en Champis.Så nu ska jag slänga mig i soffan en stund....efter att jag käkat lite mat.

HAR JAG TOTALT TAPPAT OMDÖMET ????

Vet inte vad faaaan jag sysslat med????

När jag börjat läsa vad jag skrivit tidigare....så känns det helt sjukt i mellanåt.

Va har jag tänkt med ????
Är jag helt rubbad????

Varför sitter jag och lämnar ut mig på detta sätt ????

Saknar jag känslan av skam och skuld,att jag måste bygga upp ett nytt lager med sån skit....genom att lämna ut en jävla massa privata tankar och känslor,för alla att ta del av.

Göra mig själv till ett RIKTIGT offer.
Är det vad jag håller på med????

Har inget bra svar....och detta gör mig lätt förvirrad för tillfället.

Har trotts allt behov att få ur mig en massa skit....men,det kanske inte är rätt forum,att göra det till nåt allmänt.....

Hur det än är...så får jag ju reaktioner och reflektioner på det jag skriver....

Men,att skriva dagboksberättelser för "öppen ridå",kanske inte gör mig gott i slutändan.....

Jag får bekräftelse...men,vem fan lämnar ut sitt innersta så här ???
Nu har jag ju tack å lov,inte skrivit nåt jag verkligen skäms för,kan stå för det som står här.

Däremot,har jag lämnat ut mig,i andra sammanhang,gång på gång....alldeles åt helvete för mycket,kan jag känna.

Nu e det dags att sova...är alldeles sussig i skallen...en arbetsdag imorgon.

Go natt :):)

Varför ska jag vara som en ......vet inte vad....

När jag sitter hemma i lugn o ro,som nu...så kan jag med mitt förstånd inse att mitt beteende och reaktioner just nu är helt enkelt min JÄÄÄÄVLA sjukdom,som försöker rasera allt positivt jag börjat bygga upp....

Jag kan inte hantera det som e bra....
MITT liv ska bestå av kaos och ett helvete....då känns det "normalt".

Skäms när jag ser och förstår att jag reagerar och beter mig som en missförstådd 3 åring i vissa ohanterliga situationer.
Detta...när jag bara stänger av....låter mina vansinniga aggressiva tankar få fritt spelrum i min skalle....

När jag kommer på mig själv,sittande på bussen....så inne i mina sjuka dagdrömmar...så rasande,att hjärtat hoppar i bröstet....i min film i skallen håller jag på att skada en annan,men njuter av det, stirrar mot en helt okänd människa,som jag tror började fundera vad som är fel.

Lever mig in i detta vansinne...så att det nästan känns som det verkligen händer.
Som en mardröm,fast jag är vaken.
Efter detta försökte jag varva ner,innan jag kom fram....men,kändes ändå obehagligt.

Träffade en person,som jag blev jätteglad att se,som jag saknat.
Men efter en stund,gick jag tillbaka till min lilla jävla "bubbla" och bara slöt mig inom mig själv.

Satte på mig hörlurar med musik...högsta volym.....sen jobbade jag,så mycket jag bara kunde....skulle minsann visa att det här var under kontroll.
Kanske att nån jävel kunde se att jag gjorde nåt bra....att åtminstone jag gjorde det jag ska...när ingen annan gör det !!!!!
Sånt här jäääävla skit snurrade allt mer och mer i min skalle.... och

ännu mera snurrade det i skallen....
"Det måste tas in vikarie för att städningen inte skulle fungera. "

Uppe i min skit i skallen.... såg jag senariot som en film....hur jag förklarade precis varför jag var irriterad....och att vi hamnade i en vild disskussion,som slutade med att jag tappade kontrollen och slog sönder inredningen....

Av den anledningen,tog jag mina grejjor,och gick till bussen,utan att prata med nån.....

Och det som händer nu efteråt...är ju att jag nästan känner det som jag faktiskt har gjort det som bara var i min skalle.....

Istället så dammsög jag i stort sett hela kyrkan i ren ilska,över att jag upplevde att jag inte räknas.
När man pratar om "personal"....så kan det pratas över huvudet på mig....jag finns inte....men ändå sitter jag med på personalmötet,och känner mig verkligen som en idiot.

Va FAAAAN gör jag här,blir känslan....
Såna situationer är totalt förödande för mig....
Bokstavligt talat kan det bli livshotande !!!!

När jag känner mig osynlig,inte tagen på allvar...eller mina åsikter inte betyder nåt...eller att det känns som man pratar ett främmande språk,som ingen förstår...eller hör.....

Då får jag en känsla ..å en tanke....att
"Ska jag ta bordet,å kasta det i väggen,för att dom ska förstå att här gick min gräns......????"

Det skulle nog ingen tro att jag skulle göra,eller vara kapabel till....så tokigt,eller irrationellt kan man inte bete sig,i en så civiliserad miljö som en kyrka.....

Men...i mellanåt känns det som jag hamnat i en svensk version av "Pang i bygget"....ett organiserat kaos....på gränsen till totalt sammanbrott....å jag börjar känna mig som den tokiga hackspetten på Julaftonen.

Jag har prövat å slängt ett stort bord över ett par stycken som störde mig,och provocerade på en pub,för ett par år sen.
När det hände,var det ungefär som att se det ske,på samma sätt som jag kan fantisera i min skalle,om saker som aldrig händer i verkligheten.

Det värsta är ju...när det verkligen händer...och jag efteråt inser "...de där kanske inte va såååå jävla bra....!!"
Då är det ju försent att backa bandet....

Har till och med försökt någon gång att be om ursäkt,alldeles efter jag gjort någon riktigt illa...
Det har ju inte funkat så bra.....

Nu kanske jag gör mig själv en otjänst att lägga ut det här på bloggen....
Men,jag använder den som min ventil....
Började med att skriva en kort kommentar,på mitt inlägg på Facebook....åsså kände jag att det bara rusade på...alla känslor under dan...och vad faaaan som händer med mig.
Så jag fortsatte här istället.

Precis detta som rasar igång i mig....som det gjorde idag,kan få mig att bli full....och kanske till och med dö på kuppen.
Därför gör jag allt jag kan,för att på nåt sätt,komma underfund med vad som blir fel,och varför.

Och på nåt sätt måste jag bli kvitt känslan av skam....när detta händer.
Jag lider av en känslomässig sjukdom : Alkoholism.
Jag har löst allt detta skit,genom alla år...på det ända sett jag kunnat,genom att bli så full som möjligt...så fort som möjligt.
Nu när jag inte har detta att ta till.....så blir dessa situationer tunga,och ohanterliga.

Det värsta,är ju att dom jag blev förbannad på under dagen,är ju dom som hjälper mig igenom mitt helvete,som jag trasslar med just nu.
Som står ut med mina humörsvängningar.

Det är väl dom jag kan kalla närmast "vänner" jag har idag....
Jag vet inte riktigt vad det ordet står för....
Jag har en massa bekanta,men vänner vet jag faktiskt inte....

Precis lika skumt som med Kärlek,eller att älska en annan människa.
Hur ska det gå till ???

Vad innebär det att älska en kvinna....om man tar bort likhetstecknet med sex.

Först måste jag lära mig älska mig själv....eller i alla fall tycka lite bra om mig själv....
HAHAHAHAHAH Lycka till din jävla knas...kan jag ju känna då.....

Hur ska jag kunna älska nåt som inte ens min egen mor kunde känna kärlek till.
That´s the fact !!!!
Jag upplevdes ju som ett monster!!!
HAHAHAHA Bättre start kan man ju få.....
Jag hade ju i alla fall vackra ögon....men,inte ens dom funkade som dom skulle !!!

Va jag geggar in mig i massa skit hela tiden !!!! nu slutar jag här,
innan jag hamnar i nåt självömkans dravell.....de kändes rätt ok att skriva ur sig.....
Nu ska jag ta en natt promenad.