BREV TILL MIN SYSTER ANNIKA

Du är med mig i tankarna hela tiden.....
och när jag hajjar till,när jag ser din bild här....
så känns det tomt och konstigt.
Just nu försöker jag bara sova bort allt det onda......
MEN,det hjälper bara för stunden.

Det ska inte vara så här !!!
DE FÅR INTE .....
men,vem bryr sig om vad jag tycker eller vill....

Har flera vänner som inte finns med mig längre....
men som fortfarande har Facebook kvar.
Brukar skriva ett par rader då och då till dom.

MEN,att du skulle bli en av dessa.....
det fanns inte i min fantasi,och övergår mitt förstånd !!!
Jag tror fortfarande emellanåt,att telefonen ska ringa,
och du är i andra änden.

Just nu,tror jag,att det är något i mig som jobbar och bearbetar det som hänt.....
 tar sååå mycket kraft,att jag knappt tar mig framåt.
Har ingen lust med någonting.
Sovit från Torsdag kväll till idag Söndag.....
och jag kommer nog att sova idag också.

Hoppas att detta vänder snart,
så att jag kan få glädjas av semestern,sommar och sol.
Jag VET att du hade önskat det....
och jag hade önskat att få dela den här sommaren,
och flera framöver ...med dig Annika !!!

Istället sitter jag här,och vet inte vart jag ska göra av allt som känns fel...
gör så jävla ont.....och som i slutändan väcker en rasande ilska i mig....
som jag varit befriad ifrån i flera år nu.

Vill INTE tillbaka till det helvetet,när jag hatade allt och alla.
Detta grundar sig i smärta,sorg och förtvivlan,som jag inte får ur mig !!!

Annika...jag försöker förstå vad och varför.....men,
inser också,att fortsätter jag grubbla på det,
så går det till slut åt helvete för mig.
Jag kan inte få några svar...
den enda som har dom,är ju du.

Kram,från Storebror,och Bamse