ETT BREV TILL EN VÄN

JAG vet hur jävligt det är att växa upp som tonåring,
med en morsa som tar tillbaka en idiot GÅNG PÅ GÅNG PÅ GÅNG...
trots att hon lovat dyrt och heligt " NU ÄR DET SISTA GÅNGEN !!!
Han kommer inte in här igen...."

Nån vecka senare sitter den jäveln å gråter och bönar....å morsan smälter!
Jag sa varje gång
" Jag pallar inte en gång till !!!

I slutändan blev det jag som var "Obstinat och otacksam",
när jag vart sne på detta jävla hattande.
Sååå,när du börjar tycka synd om honom.....
Tänk på dina barn,som inte kan välja...
utan bara är tvungna att vara med i allt jävla jidder ,gap och skrik....
vare sig dom vill eller ej.

Min morsas gubbe var periodare,
som kunde lura alla,inklusive mig,att "nu har det lugnat ner sig...å "ALDRIG MER".....
ja du vet hela den skiten !!!

Missförstå mig rätt snälla ,men ditt inlägg drog igång min historia...
från när man är ett liveget barn/tonåring....
och även vill vara lojal mot sina föräldrar.....
Trots att jag många gånger hade lust att skrika "Hjälp mig,från detta dårhus !!! "
Samtidigt som jag inte ville riva vår fasad,att allt var fungerande och så bra.
Det var inte total kaos.....

MEN,mitt eget lilla "kaos",började ju i allt detta.....
redan när jag var ett litet jävla barn !!
För idag anser jag att är man 10 - 12 år...
då är man fortfarande ett barn.

Att få stänga av,och bedöva sig var min räddning från maktlösheten,
som gjorde sååå jävla ont !!!

Det var mer än en gång jag försökte spöa skiten ur den jäveln !!!
Samtidigt som han inte rakt igenom var jävlig och bäng....
Vi hade mycket kul också....oftast förknippat med fylla tyvärr.
MEN,jag blev sååå jävla trött att behöva skydda morsan,
när han spårade ur,och gjorde henne illa.

Idag har morsan förträngt hur det var.