Just nu blir jag mest trött på att jag måste "lura" mig in på Facebook,och den här,min blogg.
Vet inte vad som inte funkar...men jag kom in ialla fall.
Kände mig lite obehaglig till mods,när jag började känna igen mitt beteende och nedstämdhet,för ett par timmar sen.
Ingenting kändes bra,eller ok......men,kom på att det var nåt gammalt skit,som ville dra mig tillbaka dit jag var....som ville göra mig illa....få mig att känna ännu mera ensamhet o självförakt....till slut ångest och dödslängtan.....den där jäveln som e både listig falsk å stark.
Just nu skulle jag ju igentligen må toppen.
Trots att mitt liv är rätt ok idag,så sitter någon liten jävel just nu och viskar och ljuger min hjärna ful av skit.
Det enda jag är säker på,är att den Goda Kraft,som har släpat mig så här långt,har en annan plan för mig.....och det har idag givit mig en möjlighet att välja.....
Jag har ett val idag,som jag INTE hade tidigare.
Antingen litar jag på att mitt skitmående går över,ÄVEN denna gång,och litar på att jag får tillbaka min sjysta tillvaro snart igen...bara jag inte kliver på igen !!!!!
Eller så ger jag upp,å skiter i allt,som jag brukat göra.....då är jag snart hemma igen....
där allt e precis sig likt,å alla jävlar kan peka finger åt mig å säga
".....titta på den där jäveln....VA VA DET VI SA !!!! "
...även fast solen sken,och det faktiskt var näst intill sommarvärme....en sen eftermiddag/tidig kväll i April,så fick dessa destruktiva svarta tankar tränga sig på.....
Jag saknade min "belöning" som kroppen alltid har längtat efter.....och oftast fått.
Jag ville förstärka välmåendet,och belöna mig,för att jag hade avslutat en varm arbetsdag.
Det är skönt att komma på sig själv...och hur något inom mig,försöker förvirra mig,så fort jag inte är på min vakt !!!
Hur många gånger,har jag inte just vid den här tiden på året,gång på gång....trots att jag varit allvarligt bestämd att inte ge efter för NÅGONTING....ändå kommit på mig själv,sittande och flina för mig själv någonstans i en varm solnedgång...
Tvärstenad,eller påtänd som ett as.....eller vaknat bakfull någonstans stelfrusen,när solen gått ner.....
Ikväll satte jag mig på en gräsmatta i Årsta,och bad Sinnesro bönen tills alla vansinniga tankar började lugna ner sig....åsså bad jag flera gånger...om och om igen
"...Gode Gud,hjälp mig att få fortsätta vara nykter och drogfri resten av den här dagen...VAD SOM ÄN HÄNDER !!! "
Å tro det eller ej....jag sitter hemma....klockan e snart 20:30....och jag e fortfarande odrogad.
Trots att jag fått vara nykter och drogfri sen hösten 2008,så kan jag inte ta det för givet,att allt ska funka av sig självt idag.
Jag VET att vansinnet bara väntar på att jag ska slappna av,så att det kan driva in en kil av tvivel i mitt medvetande
" Va e det för mening....de går ju ändå åt ...." Börjar dessa tankar fara runt i skallen på mig ,då kan vad som helst hända !!!
Däremot fick jag inse att Bamse har en obehaglig knöl,som tyvärr växer... !!!
Det skrämmer mig !!!
Jag är tvungen att kolla upp den snart....och jag kommer ju ihåg hur det blev med "Marre".
Vad som händer om jag får ett dåligt besked,det vet jag inte...men jag fasar faktiskt för det.
För en gångs skull,så köpte jag en Stekt kyckling,istället för "plock sallad".
Tyvärr så blev det alldeles för torrt för mig,med bara kyckling...så skiten fastnade i matstrupen,å så fick jag tvärkramp !!!!
Slutade med att jag spydde ordentligt...något jag inte har gjort på "riktigt" sen 2008.
Efter ett bra tag,så kunde jag fortsätta käka...och jag och Bamse blev mätta,nöjda och glada....
Nu ligger min kära Bamse och snarkar gott under sängen.
Han är nog ordentligt mätt i magen.
Det var faktiskt mer mat än jag kunnat tänka mig.
Jag vill inte...men jag känner mig ensam...och allmänt knepig.
Tror att jag har umgåtts lite för mycket med mig själv.
Då blir det lätt att jag bara vill fortsätta gå in i min isolering....
Vet inte varför,men jag börjar tycka det känns krystat och bara obekvämt att umgås med andra....
Kan det bero på att jag fortfarande bara är "nybörjare " på att leva ett "vanligt,normalt liv " ??
Jag ber Gud om hjälp att lära mig,och visa hur jag ska göra....i vissa lägen har jag fortfarande ingen aning om hur man gör,eller beter sig.
Därför pallar jag fortfarande inte i vissa perioder att tvinga mig in i sammanhang och situationer som gör mig osäker.
Kanske därför jag känner mig helt tömd på kraft i mellanåt....när jag ibland pressar mig mer än vad jag igentligen mäktar med.
Det finns ingen annan än jag själv,som kan ha svar på detta.
Under påsken,har det hänt flera gånger,att jag helt plötsligt börjat blöda näsblod....något som jag inte gjort på en massa år...förutom när jag skadat mig.
Så min enorma trötthet är inte bara en inbillning....känns lite oroligt att det ska vara något fel i kroppen.
Kanske blir en självuppfyllande profetsia,att jag har överlevt 50 års dagen...så nu e det dags att packa ihop och kliva ner i "trälådan".....eller va fan...de e väl bara att vicka ner mig i ett krondike.
Lagom mycke lera å skit i diket,så får jag ligga i fred å mata maskarna.... HAHAHAHAHAHAHA
No comments:
Post a Comment