Friday, September 18, 2020

18 september 2019 · Beklagar er sorg,ni som precis mist ert älskade barn. Det är fruktansvärt...får en klump i magen när jag minns den smärta....som till slut blev ingeggad i min vardag.... INGEN,kan bära din sorg och smärta,eller ta bort den ur dig.... MEN jag önskar att INGEN Förälder ska behöva gå igenom det ni är i nu.... Jag själv stog med min Morsa utanför Lille syrrans dörr,och trodde att antingen blir Morsan galen,eller så stannar hjärtat. Har senare försökt lugna Morsan,när allt rasat över henne och hon har sett och hört syrran framför sig....då har jag också varit orolig att hon skulle ha tappat förståndet.... OCH hela tiden,har jag önskat " ...Om jag kunde befria henne från detta fruktansvärda som håller på att driva henne till vansinne.....Låt mig få bära hennes smärta och sorg,så att hon får ro...åtminstone för ett tag. MEN det går inte. Vi är tvungna att bära våra bördor var för sig. Jag kan komma på mig själv,att idag,inte tillåta mig,att ha dagar som jag blir,eller känner mig helt tömd på livskraft.... Har helt enkelt inte lust...inte med någonting. Om jag nu ska "inrätta" mig i det "NORMALA" Känslo och beteende mönster som är som "oskrivna regler" i vårt samhälle.....Då ska jag "rycka upp mig,och leva vidare....." " Man kan ju inte fastna i Sorgen i ALL EVIGHET...." VEM FAAAN BESTÄMMER DETTA ???!!! Själv har jag just för tillfället fallit tillbaka i ett jätte skumt mående efter att min kära gamla "Bamse"(min hund) var tvungen att somna in,i början av sommaren. Då blev min ensamhet fruktansvärt påtaglig,vilket jag länge hade fasat för.....men,samtidigt kom insikten,hur mycket Lille syrran hade betytt i detta nya läge...... Där drogs de sakta läkande såren upp igen..... OCH,där är jag NU !! HAR JAG RÄTT ATT KÄNNA DET JAG KÄNNER ??? Borde jag ha kommit så långt,att Annikas död är bearbetad och klar...?? NÄÄÄEE !!! Hur faaan ska jag någonsin kunna bli KLAR,med att sakna min bästa,roligaste,knasigaste Lille syrra jag vet !!! Däremot,kommer det ju bättre dagar,då jag kan känna att hon är med mig.och ger mig glädje,så att det kan bubbla i hela mig !! Åhhhh vad jag saknar,när vi kunde sitta hela nätter och babbla om allt och ingenting..... Saknar däremot INTE,när hon var omöjlig att få tag på.....när alla hennes mobilnummer var hänvisade till telefonsvarare. DEN oros känslan slipper jag idag...när jag anade att måendet inte var på topp.... MEN,även det pratade vi mycket om..... Jaaa....nu sitter jag här å skriver mina långa utlägg,istället för till syrran,som jag brukade. Åsså plötsligt slår det mig....." ...är det här ok ??"...precis som dom andra "oskrivna reglerna" som jag nämnde tidigare...... Just nu,behöver jag på något sätt rensa ur all jävla slagg som fastnar i skallen annars.....och,det här är ett av dom få sätten som funkar för mig...Att skriva ur mig skiten !! Om det blir för långt eller nåt....Då får ni väl avsluta mig....." .....PIIIP,där tog din tid slut....!!! " När jag satt på behandlingshem för mitt blandmissbruk i början av 2000 talet....då hade vi telefontid,10 minuter per dag. Lille syrran ringde mig varje dag,i 3 månaders tid !!! Jag var henne djupt tacksam för det.....så tacksam att jag satte igång att missbruka ett drygt år senare.....Skäms som faaan över det. Efter hennes död hittade jag saker hon skrivit,om hennes sorg,och maktlöshet,att se hennes drogfria storebror drogad igen......För jäävligt känns det !!! MEN, 2008 gjorde jag ett nytt försök.....och om ungefär 1½ månad,om jag får vara med då,och fortfarande är nykter och drogfri.....då har det funkat i 9 år !!! MEN,när en person i en dysfunktionell familj "tillfrisknar", så är det inte ovanligt att någon annan " insjuknar" i beroende sjukdom. Syrran vart drabbad.....det är fruktansvärt att stå bredvid och se någon må sämre och sämre..... Tidigare var jag van att det var mig det handlade om.... Kunde jag ha gjort något annorlunda....förhindrat ?? Antagligen inte.....Vad kan man göra,när människan man älskar och bryr sig om,svarar när man frågar hur hon mår " Jo det är ok...jag mår bra...." Garvar,skojar och ler.....Samtidigt,som jag även sa till syrran " Snälla,försök att tala om,ifall det känns åt helvete....så att du åtminstone ger mig en chans att hjälpa dig...." Okej...sista gången talade hon om det för mig.....men I SENASTE LAGET......bara sekunderna innan hon slängde ut Morsan från lägenheten,låste dörren och hängde sig !!! Trots att detta hände i Mars - 2015,så kan jag fastna i tankarna,när som helst "....undra om jag hade gjort......om jag jag hade..... tänk om....." Vet inte om detta någonsin kommer att lämna mig...... Hur jag kunnat göra annorlunda..... Åhhh,snälla Annika...ring mig och väck mig från denna FRUKTANSVÄRDA MARDRÖM,som hållit på alldeles för länge.....Sen kan vi garva gott åt att det bara var en galen dröm !!!! Tyvärr ,så är den drömmen min verklighet i dag...MIN VARDAG !!! På något sätt har jag lärt mig att hantera detta bättre eller sämre från dag till dag. Även jag har i mitt missbruk levt med att vakna VARJE MORGON,med en önskan ATT FÅ DÖ ifrån det vansinne jag levde i. Det var inget värdigt liv.....jag bara existerade för att mitt hjärta vägrade ge upp !! Idag ber jag till Gud att jag ALDRIG ska behöva vakna upp till det helvetet igen !!! Än så länge har det funkat. OCH,så tar jag hjälp av det här Forumet att lätta på det som skaver inom mig..... Nu känns det faktiskt lite lättare igen,att vara Janne. Så nu ska jag försöka mig på att avsluta detta. Frid vare med er alla. Och jag känner,och lider med er alla,som precis har drabbats av detta fruktansvärda,ofattbara....som man tidigare bara hört talats om...... Jag kan bara hoppas att ni kan få den hjälp ni behöver. Det är ett fruktansvärt tillstånd man sätts i. BE OM HJÄLP !!! I värsta fall kan det vara fara för DITT EGET LIV !!!, så försök, om det går att inte tänka " JAG KLARAR DET HÄR PÅ EGEN HAND".....ENSAM är INTE STARK i alla lägen !!! Jag har levt i den utopin.....p.g.a att jag lider av en FRUKTANSVÄRD Tillitsbrist,och samtidigt med en ruggig Separationsångest..... Så,med andra ord...Dom gånger jag släppt människor nära inpå mig...för att sen skiljas från den personen..... Det har alltid varit som att förlora en del av mig. NU MÅSTE JAG SLUTA !!!