32 ÅR SEDAN. 11 JUNI - 1986

32 ÅR SEN !!!!! HJÄÄÄÄLP !!!!
Jag hade någon timme tidigare slutat min första del av en Beredskapsnställning på 6 månader.
Veckan efter fortsatte del 2 av den anställningen, med att jag skulle jobba i ett Sommarcafe i Stadsparken.
Det cafet heter fortfarande " GULA VILLAN ":
Där i " Gula Villan", träffade jag mitt livs Kärlek....tänkte från början"...De här e för bra för att vara sant..."....å de va precis så.

MEN,det var en underbar tid....även om den tiden inte heller bara var "En dans på rosor"......Hade jag kunnat sett in i framtiden,vilket som tur är e en omöjlighet....Då hade jag gett upp tidigt .
För det som kom efter denna "Lyckliga period" i mitt liv...var värre än alla värsta mardrömmar jag kunnat tänka mig.

Under den "Lyckliga tiden", fick jag en anställning på Brantingsgården,var Arbetsledare vid "Gula Villan" under 2 Somrar, Utbildade mig till Fritidsledare vid Lillsved Gymnastik o Idrotts Folkhögskola,Fast anställning vid Disponentvillan,flyttade ihop med Kristina.
Julen - 91 gav hon upp hoppet om vårt förhållande.
" ...Det finns ingen som kan göra dig lycklig...." var något hon sa,som verkligen fastnade i min hjärna.....
Det tog massor av år,och självömkande,innan jag till slut fattade hur rätt hon hade....

Om jag inte kan känna kärlek till mig själv,eller åtminstonetycka att jag är ok.....då blir det väldigt svårt,eller näst intill omöjligt att varken ta emot,eller ge kärlek.Tillitsbristen har varit så total....både mot mig själv som mot andra.
Det är ju nästintill ett under,att jag inte gjorde som andra rådde mig till,när jag gnällde och självömkade som värst....
" GÅ HEM Å DÖ DIN JÄVEL,SÅ VI SLIPPER HÖRA DITT JÄVLA GNÄLLANDE !!!! "

Åsså,sitter jag nu då....Sommaren - 2018,11 Juni närmare bestämt,och inser att ....hade jag givit upp,när det var som värst, då hade jag ju gått miste om dom "Gömda Guldklimparna",som faktiskt har funnits,och dyker upp mer och mer nu när mitt liv börjar falla till rätta.

Det här kortet ljuger en del.....Jag ser glad,ung och välmående ut.....
I ärlighetens namn var det allt annat än så.....

På vägen från Skolavslutningen på Liljeforsskolan,gick jag upp till min mormor,för att hälsa på henne, lille syster Annika och Sampo.
Sen skulle jag hem och droga ner mig,så att jag slapp känna.
Sommaren före hade "Björre" gasat ihjäl sig i sin bil,på Julaftonen - 85 hittade jag Farsan död. Någon månad före den här bilden torskade jag i tullen i Malmö.....efter det skulle jag åka och "vila upp mig" i Spanien i 2 veckor...vilket även detta slutade i katastrof....
Sååå,även om kortet är ett fint minne mest av underbar "Sampo".....så var jag en duktig "Färghållare" utåt...." DE E LUUUUGNT "
Inombords var det som rena jävla "krigszonen"
KAOS !!!

Tack Gode Gud,att jag fortfarande lever.....och,att jag har ett liv som känns mestadels ok,och värt att leva idag.
Visst,jag har fortfarande dagar som jag helst skulle vilja dra täcket över huvudet....MEN,dom är mycket färre idag....OCH,jag vet ,att efter REGN kommer det en underbar SOLUPPGÅNG !! " ...Mina BÄSTA dagar kommer ALLTID att ligga FRAMFÖR MIG !!!!! OCH....IDAG vill jag INTE DÖ !!! Jag är allt för nyfiken på vad som ska hända framöver !!!
💓😍💖😎🏖️🙏🙏💝💖