Jag träffade "MIKE",som hade suttit 7 av 8 effektiva år,p.g.a Heroin hantering
(12 års straff, får man inte för någon liten skitgrej,inte ens när det gäller tung narkotika).
Skulle göra sista året på behandlingshemmet där jag var.
Jag kände empati för honom,tyckte att han kämpade på,och hade gjort det så länge.....
MEN,i slutändan så var det en ung kille,Andreas,som dog av en överdos,under behandlingen. Han vart bara 23 år.
Det hade börjat bli "grupperingar" på behandlingshemmet,och det kändes obehagligt emellanåt,när jag lyckades "klampa in " i fel tillfällen.
Vet att jag kände mig utanför,och lite ensam....Men,senare med Facit i handen,så vart jag lättad,att jag inte var med i röran som blev.
Flera stycken från behandlingshemmet hade dragit iväg till en lägenhet i Bredäng,där en av tjejerna på behandlingshemmet bodde.
"Mike" var en av flera,som var där och slog i sig Heroin.
Först hade dom lyckats få "igång" Andreas,när han tog för mycket....sen var ju alla så veck,så han slocknade igen...sen var det kört.
Det var så vidrigt jävligt....jag hade varit inne i stan,och var på väg tillbaka till Mälarhöjden.....
Då möter jag en av personalen ,Monica Eljebrandt storgråtandes.
Hon berättade vad som hade hänt.
Det blev sååå overkligt,jag gick som i ett töcken.
Gick upp på mitt rum,och började måla.....jag blev helt blockerad.
Kände mig både rasande arg,förtvivlad,chockad....och samtidigt helt apatisk...som avstängd.
Den tavlan jag målade,den uttryckte för mig,ett hat och vansinne,som jag omöjligt kunde sätta ord på.
För mig var det en god rolig vän,som hade slitits ifrån mig.
Samtidigt,som han före detta hade sagt just precis detta "...sätter jag igång igen,då knarkar jag ihjäl mig..."
Han gav nog tyvärr upp.
Drogerna och beroende sjukdomen är ett HELVETE !!!
