FRÅN FACEBOOK 4/11 - 2017

Elaka jävla svin,som har velat mig illa och gjort mig illa genom livet,
har jag där jag kunnat slagit dom sönder och samman....
speciellt dom jävlar som har talat om "du din harmynta jävel...din äckliga jävel...
kom ut på gården...för nu ska du dö...." sa en gammal kompis,
som tack för att han hade fått bott hemma hos mig ett par månader,
ringer mig ett halvår senare och skriker detta på min telefonsvarare.
Det var nyårsafton - 96. Först blev jag rädd....sen vände det...
och jag kände"...ok,jag kanske dör nu då...
men i så fall så ska jag ta någon mer med mig !!! "
Så jag tog med mig en yxa,sen gick jag ut och väntade utanför mitt hus.
INTE FAN KOM DEN JÄVELN !!! Så jag gick upp och ringde upp idioten !!!
NÄR FAN KOMMER DU ?? JAG STÅR JU OCH VÄNTAR !!! "Näääe,vi skiter i...."
Den jävla horungen vågade inte stå för det han gapade om.....
MEN, han hade klivit över min gräns hur man får bete sig mot mig,eller vräka ur sig......
Ett halvår senare,sitter jag själv en eftermiddag och dricker några bärs i parken.....
och plötsligt kommer idioten och går mot mig,och vinkar "Tjenare"...som om ingenting har hänt.
När han får första smällen funderar han va fan det är frågan om "
...Jo,nu är det din tur att dö,ditt lilla as !! " skriker jag till han.

Hade han inte haft en tjej som älskade honom,fast han var ett svin,så hade jag nog slagit ihjäl honom.
Hon slet i mig,för att jag skulle ge mig,och jag var rasande galen.
Till slut kom jag till sans....såg snutbilen komma.....så jag gick tillbaka till bänken,
för att hinna dricka upp min bärs innan snuten skulle ta mig.
På den tiden var det viktigaste av allt att jag fick i mig mina bärs...
sen om jag torskade,de va väl skit samma....HAHAHAHAHAHA.

Idag är jag nykter och drogfri sen drygt 9 år tillbaka.
Den här händelsen gav mig 8 månader på ett behandlingshem.
Men,jag blev varken nykter eller snäll....jag tänkte bara på "nästa gång"
jag skulle få tag på honom....Idag är han död...och jag kan känna sorg,
att vi inte kunde bli vänner innan han dog.

Sen finns det en annan dåre,som sparkade av mig näsbenet när jag var 16 år,
med hjälp av två andra lika stora idioter.
Ett par veckor före,hade jag gjort en stor operation,just på näsan.
Du vet,den operationen som man väntat på sååå länge,och tror att det ska ske ett under.
Och,dom gjorde det ju ruggigt bra.

Den misshandeln var helt oprovocerad,och jag vet idag,att det gänget,var bara ute för att spöa folk,
som dom sprang på...och olyckligt vis hamnade jag på "fel ställe".

Jag har hatat denna människa sen dess,och bara längtat efter revansch ......
Men idag,träffas vi flera gånger i veckan på AA.
Vi har snackat om det här,och jag försöker lägga det bakom mig.....

Hade en annan idiot som mobbade mig nåt sååå jävligt när jag gick i ettan,till trean.
Jag var skit rädd för honom....MEN,tänkte ändå " När jag blir stor och stark.....
då ska jag ge igen !!! "
När jag var i 20 års åldern....då VAR jag stark !!
Tävlade i tyngdlyftning i drygt 10 år.
Var ingen Os kandidat,men ändock vältränad.
Såååå,en kväll står jag nere i en källare i en videobutik.
Vem kommer ner där,om inte min värsta mobbare....
Jag tror nästan du kan känna känslan av triumf,
när jag fick möjlighet att gå fram till svinet och säga lugnt och sansat
"...Tjena...känner du igen mig...??" Nääe,säger han...."
Nähä,men jag känner igen dig !!"
Sen slår jag ett videofodral som jag höll i handen allt vad jag kan i skallen på honom
"..Nu ska du få en chans....dra så fort du bara kan härifrån,
annars så ska jag bryta både ben och armar av dig ditt lilla svin !! "
De va såååån skön känsla att få skrämma den jääveln så han sprang därifrån !!!!
HAHAHAHAHA

Oj,va klockan har ramlat iväg.....den är snart 02 !!! Kanske dax att sova.

Förlåt,om jag beskrivt mig som någon galen psykopat....det är inte jag idag.
Jag har slutit fred med mina demoner inom mig.
Jag springer inte runt och "rättar till " människor som är elaka,onda eller bara vill göra illa....
Jag KAN inte förändra människor,och jag skiter i att hämnas oförrätter idag.
Jag är en "gubbjävel" idag,som vill försöka ha lugn och ro i mitt liv.

Förra året,stog jag i köket på min arbetsplats,och såg när en kille blev skjuten i båda benen !!
Det var riktigt obehagligt,att det blev så nära inpå mig själv.

Tidigare i höstas,hade jag precis hunnit ifrån min arbetsplats,
när samma kille blev avrättad,med ett skott i huvudet på samma plats som året innan.

Jag är glad att jag INTE är ung idag....jag kan bara hålla mig undan,
och hoppas att dom låter en gammal "mögel-gubbe" vara ifred...HAHAHAHAHA.

MEN,visst faan kan det brinna till i hjärnan på mig,
om någon börjar tala om för mig att jag är full,äcklig,missfoster...eller nåt sån skit....
För där finns det fortfarande en gräns,för vad jag står ut med.
Idag händer det ju inte så ofta...men ändock finns det idioter.

Har själv hållit på lite med keramik.
Det var så jag kom i kontakt med kyrkan där jag nu har jobbat sen - 2009.

Min lille syrra hade en förmåga att forma sina idéer och fantasi,till färdiga Keramik grejor.
Tyvärr,så gav hon upp livet och hängde sig för drygt 2 år sen.
Igår satt jag och grät och snackade med henne vid hennes grav.
Saknar min bästa lille syrra,så att hjärtat blöder emellanåt.

DETTA KAN JAG ALDRIG SLÄPPA,ELLER GLÖMMA

För 2 år och 7 månader, sen,pratade jag med dig i telefonen,det kändes sjyst,och du talade ur hjärtat,hur det var.
Trots att det var otäckt att du hade skrikit sönder rösten.....så kändes det så lugnt att höra att det var just då...och att ni hade kommit hem till dig.
Jag ringde bara för att höra att ni kommit hem,så skulle jag ta mig över till er.

MEN,plötsligt kom du in på pengar och ekonomi.....där kändes det som om jag började tappa bort dig i samtalet....då försvann lugnet.....
Åsså plötsligt säger du "....NÄÄEEE...jag har nog inbillat mig....Det har nog slagit runt....Jag e nog tokig.....Orkar inte längre...har inget att leva för...."

Tyvärr,så är det dessa sista sekunder,eller minuten av samtalet,som mal om och om igen,när jag tänker på det här.

Sen gick allt sååå jävla fort !!
Även fast det har gått 2 år och 7 månader,så kommer jag tillbaka till"kunde jag gjort något annorlunda ?? eller någon annan.

Svaret är nog tyvärr att hon hade gjort det i vilket fall som helst.
JAG HATAR,att säga eller tänka den tanken.....men så var det antagligen.

Saken är ju den...att jag saknar min lille syrra,så att jag kan bli GALEN ibland.....och som jag sett andra skriva också......
Om du nu INTE kan komma tillbaka......KAN DU INTE BARA RINGA å säga " HEJ,här e jag...hur är det med er?? "

Är jätte glad,att jag har hittat några inspelningar,så att jag åtminstone ibland,kan få höra din röst.....även om alla inte är "glada" inspelningar.
KRAM,från mig, till bästa lilla Annika.

Kan det här någonsin sluta att göra ont ??
För 2 år och 7 månader sen klappade jag dig på kinden,och önska dig
en god sömn.
Det känns lika overkligt nu som då.

FREDAGS KVÄLL VID BRANTAN

Skulle jag varit Polis för en stund sen,skulle jag bara råkat våda skjuta idioten,som först TROR han kan springa ifrån en lös polishund......för att sen stå och hånflina åt den kvinnliga polisen,som trots allt visar respekt,kopplar hunden,och beordrar killen att sätta sig ner "...såå du tycker jag ska sätta mig NER ???"

Oj....jag råkade tappa kopplet.......Va va det du sa ??....
Känner du dig hotad ?? Va...har du ont i tååån...Ja men,du har ju 9 till...Det var ju veeerkligen olyckligt att jag råkade skjuta dig i tän... HAHAHAHAHAHA

 Känner mig liiite som Sveriges "Skitiga - Harry"....

"Moralisk Väktare " är ett Livsfarligt tillstånd för mig !!! 

Lovade mig själv,för lääääänge sen ....

" SKA ADRIG BLI SOM FARSAN !!!!" 

Det här tänket och känslorna känns obehgligt lika med hans .

Locked Up Abroad S07E13 Chile

Banged Up Abroad S07E20 Russia

MIN LIFE STORY 1964 - 2011

Den här presentationen,eller " Life Storyn" gjorde jag någon gång 2011 (har jag för mig) så,det är ju faktiskt 6 år till som har gått...och massor av nya händelser i mitt liv.
MEN,det får väl bli som en "VAD HÄNDE EFTER - 2011"

OCH,avskedsbrevet till "Marre" är skrivet i December - 08,och när jag läser och spelar in,är det November - 2009...så det är LÄNGE SEN.
Idag går jag igenom samma sorg,nämligen efter min kära "Bamse"

Om du klickar på pilarna på bilderna,så startar,och fortsätter min historia.
Börja med den översta bilden, Del 1,av min historia.
Har precis suttit och gråtit,och lyssnat på brevet till "Marre".

Det gör ont fortfarande,och är ju högst aktuellt,
i och med att jag gjort samma sak nu 7 Juni - 2017,med "Bamse"

The Bus Boys - The Boys Are Back In Town

ÄLSKAR DEN HÄR LÅTEN,från "48 timmar ",med Nick Nolte,och Eddie Murpy

KVÄLLSBAD I FJÄLLNORA, INNAN JAG SKA FÖDA EN ELEFANT BÄBIS :):)

Det är en underbar varm Sommarkväll 27 Juli - 2017, vid hundbadet i Fjällnora.
Andra gången jag badar denna sommar.

Underbar Solnedgång vid Fjällnora Badet

LÖRDAG 2017 07 15 002

Fick ett ryck,att gå uppför Uppsala Åsen , Tunåsen, 15 / 7 - 2017.
OCH,jag video filmade hela spektaklet också.
Nu har jag lagt upp det här på min Blogg,när jag insåg hur lätt det var :):)

Halvvägs upp,så trodde jag ju faktiskt i ärlighetens namn,att hjärtat skulle stanna !!!

Efter att jag gått upp för backen 2017 - 07 - 15

....De ska ju vara ÄRLIGHET,i alla mina angelägenheter....

Brevet till Morsan

Här kommer ännu en video med mitt spelande o sjungande......

HJÄLP MIG

Den här har jag lagt till tidigare....men den här variationen har jag inte spelat in tidigare.....
Den här gjorde jag en kväll i St:Maria,precis innan jag skulle hem.

SNURRANDE TANKAR 30 JUNI - 2017

I ärlighetens namn.....
HUR,ska jag bete mig för att mäkta med....att stå ut i min torftiga jävla tillvaro,utan Bamse.
Jag kan känna lättnad och befrielse för dom som slipper ifrån.

Om jag hade en chans,så skulle jag rymma,springa ifrån mig själv......sprang tills benen gick av !!
Nu är ju det inte ett alternativ för mig. Jag är tvingad att fortsätta,trots att jag inte vet VAD jag ska fortsätta MOT ??!!

Just NU,denna tidiga Fredags morgon klockan 04.14,vet jag inte något......känner att måendet sakta sjunker tillbaka till något jag trodde jag lämnat bakom mig.....

Nu om någonsin,måste jag verkligen vara på det klara med att, jag lider av en DÖDLIG SJUKDOM,som ALDRIG går över !!
KUNG ALKOHOL,och mina andra demoner jobbar febrilt just nu,för att få mig på fall !!

När jag får tankar som "...Det är meningslöst......Det blev inte bättre än så här.....GE UPP !!! "
DÅ måste jag påminna mig om att dessa tankar är bara av ONDO !!!
Vill mig illa....och helst skulle detta onda vilja se mig DÖD !!!

HJÄLP MIG GODE GUD !!! DET HÄR FIXAR JAG INTE PÅ EGEN HAND !!!

MÅNDAGEN DÅ ALLT VÄLDE ÖVER MIG

Det är så mycket jag vill skriva av mig...få ur mina snurrande tankar och gamla minnen ur skallen.
Inte för att det är dåliga minnen,tvärt om.
Det är vackra värdefulla minnen,som jag för alltid kommer att spara i mitt hjärta.
MEN,just nu,känns det som det ända jag har är dessa minnen.
Just nu känns mitt liv bara TOMT,KALLT och innehållslöst...och framförallt så finns det inte tillstymmelse till KÄRLEK kvar i mitt liv just nu.

Jag känner igen detta,från en tid....för lääänge läänge sen.....
Närmare exakt 31 år sen.

Jag hade hittat min pappa död,på golvet i sin lägenhet 6 månader tidigare....på Julaftonen. Jag var fortfarande i en "bubbla" av förvirring efter detta. Bedövade skulden och sorgen allt vad jag förmådde, över att jag lämnat Farsan i denna jävla misär som han levde i,ensam och sjuk.

Jag "köpte "mig vänner genom att spendera pengarna jag ärvt efter Farsan, på att hyra bilar och "dra på turne´" ner till Danmark och Christiania. Kände mig verkligen som "Kung i Baren",när jag kunde pröjsa för dom som ville hänga me´!!  Visste och kände att Farsan skulle vända sig i graven,om han visste detta !! Mitt stora misstag,var att släpa med mig Patricia,som jag ansåg som en "riktig" kompis,trots att hon var mycket yngre än mig....Min stora olycka var väl att jag var mer känslomässigt involverad i henne än bara vän.
Hon var tyvärr så jävla "blåst",så hon gick tillbaka in i Tullhuset,vid flygbåtarna i Malmö,och lämnar en hälsning till Tullgubbarna "Hälsa Janne att vi går till Hotellet....."

Själv satt jag och blåljög att jag var ensam på min resa ,ända tills 2-3 på natten,efter att jag varit upp på total kroppsbesiktning på Sjukhuset....DET vill jag helst ALDRIG uppleva igen.
Till slut,när det började bli tidig morgon,så insåg jag att dom andra satt också på förhör.
Det hade blivit värsta nerslaget på hotellet.

Efter detta,hade jag ingen mer kontakt med Patricia, eller några andra ...Vi som ändå hade haft en trevlig resa,ända tills tullen...vi åkte i och för sig hem tillsammans...sen var all kontakt bruten.

Hade ingen kontakt med Store syrran,då relationen hade blivit väldigt spänd efter Farsans död,bouppteckning,och pengar och skit.
Morsan flyttade till Sandviken med lille syrran.

Så nu då,när jag tappat kontakten med Patricia, kändes det helt jävla tomt...jag satt i min nya egna lägenhet,och kände mig sååå ensam....NEJ,jag hade ju " PUCKO",min lilla underbara Parakit.
Han kvittrade och sjöng,när han badade i vattenskålen och höll mig sällskap....Käkade med mig från tallriken...med resultat att det sprätte mat runt hela köket.
MEN,jag älskade min lilla "PUCKO". Han blev ihjälbiten av en gammal tax på mitt köksgolv - 89. Helt och hållet mitt fel,som glömde att "PUCKO" var lös. Det var inte många som förstod min sorg över en liten fågel. Men,han var min absolut bästa vän,när mitt liv var som tyngst - 86.

SEN, blev det Midsommarafton - 86.

Då blev ju ensamheten ännu mer påtaglig....så jag satte mig på cykeln och cyklade runt planlöst utan mål.....
Ända tills jag hörde någon ropa mitt namn från en balkong....först trodde jag att jag hört fel.....Sen såg jag vem det var.
Det var Cat Monie,min underbara klasskompis från högstadiet.
Hon bjöd in mig hem till sig och Jonas.
Där träffade jag en annan tjej,för första gången.
Hon hette Rebecka,och Cat parade ihop mig och "Becka".

Vi hade en kort och stormig romans,som jag heller aldrig kommer att glömma.
Men,det ena ledde till det andra.
Rebecka,kom ner och hälsade på mig vid Sommarcafet "Gula Villan" i Stadsparken,där jag jobbade.

Efter ett kort tag,så tappade vi kontakten.....samtidigt som jag börjat umgås och trivas mer och mer med en arbetskamrat som kallades "Stinis"

Det var till början ett struligt förhållande,som jag intalade mig att "Detta är bara som en dröm,som jag snart vaknar upp ur".
Och idag,känns det ju nästan som en god fin dröm, Hon blev min livs Kärlek. Är glad att jag fick uppleva det vi hade som var bra,underbart och fint.Det fanns andra dagar också....som var sämre MEN,dom vill  jag helst förtränga.

När vi försökte gå skilda vägar runt -87/88.... av olika skäl,träffade jag Jane,som jag också älskade och heller aldrig glömmer.Tyvärr,glömmer jag heller aldrig hur illa jag gjorde Jane , när jag inte kunde stå emot,och gick tillbaka till Kristina. VILKET JÄVLA SVIN JAG VAR !!!

Saken var att jag trodde att jag med Kristinas hjälp skulle kunna förändra mitt liv,från det dysfunktionella liv jag var van med.
Det funkade rätt ok,tills Juldagen - 91,då Kristina bestämde sig för att flytta från
Apelgatan 15b.
Före det hade vi försökt att få barn,utan framgång och till och med pratat om giftermål.
Idag,kan jag ju för Kristinas skull,känna att hon kom ifrån mitt helvete,med blotta förskräckelsen.Vi skildes tack och lov som vänner. Jag är jätte glad för hennes skull,att hon fick den fina familj och barn som hon längtade efter.

Då.... vid Julhelgen - 91,kändes det som att vakna upp ur den där "fina drömmen" och komma tillbaka till VERKLIGHETEN. Det som räddade mig då,att inte avsluta livet,var att jag hade kommit in på en Enstaka kurs i Social Psykologi , A 20 poäng,Uppsala Universitet.

Det var ju så stort för mig,så jag kämpade allt jag kunde för att fixa den kursen.....ända tills morsans ex. Kenneth "Myggis" Hollström,ringer mig,och tycker att jag ska komma över till honom och ta en drink,istället för att sitta ensam och vara ledsen.
VILKEN BRA IDE !!!
Där började det mesta spåra ur. Pluggade så gott jag förmådde,började skriva hemtentor,när jag samtidigt var både full,stenad,eller påtänd.....så alla mina arbeten och svar började sakteliga flyta iväg i väldigt förvirrade tvärstenade utsvävningar. Jag fixade 10 poäng trots att jag i stort sett var ständigt full,eller bakfull,stenad,påtänd den våren.  Hade läst en bok "Stämplingsprocessen",och gav MIG FAN PÅ att bevisa att dom hade FEL !!!  Att man minsann kunde supa sönder sig,för att sedan resa sig,och gå vinnande ur striden !!!
Vad jag då totalt hade missat,var ju att jag REDAN VAR FÖRLORAD,och hade så varit....länge !!!
Jag visste ju inget annat än ett Dysfunktionellt liv......frågan är väl egentligen om jag ens idag,vet vad ett NORMALT VANLIGT LIV ÄR - år 2017 ??!!  Det är en annan fråga att fundera på längre fram.

När jag så i början av Våren - 92 i vredesmod avslutade studierna,på inrådan av Kommunala Fackförbundet, avd 27,Uppsala.
DÅ ,började LUNDBORGS VERKLIGA PARKBÄNKS LIV !!!

Det var samling klockan 08.00 i Årstaparken,bredvid Årstahallen.

MEN,den gemenskapen var ju bara ett "skit-substitut" för att slippa känna den fruktansvärda skrämmande tomma ensamheten.

Den kom ju ifatt mig,så fort pengarna tog slut,eller att jag blev så jävla sjuk,eller nojig att jag inte tog mig utanför dörren.

Fick ju en ny lösning,på hur jag skulle slippa ifrån den värsta ensamheten.
Lösningen var inte direkt självvald,men jag är ju så tacksam att det blev så.....Det var nämligen 3 år efter att mitt liv börjat sjangserat ordentligt.
Då frågar en idag död god vän ,(Veronica ) mig om jag inte skulle vilja testa att ta hand om en hund.

Från den dagen Sommaren - 95, blev jag hundägare till en Hel/Halv tokig hund som Veronica döpte till "Maroc"...eller "Marre". Senare fick jag reda på att han från allra första hette " LUFSEN"....hade jag vetat det från början,hade det varit ett "klockrent" namn för honom.

Jag hade en nästan 12 års historia med honom,innan det var dags att slita hjärtat ur kroppen,och skriva på avlivnings pappret för min bästa vän. Innan detta,hade jag hållit min kära gamla mormor i handen när hon dog 2001,blev dömd till kontraktsvård,p.g.a att jag spöade Kenneth Hollström,som förstörde mormors begravning.  Allt skit bara växte inom mig....ville bara bedövas....och "Marres" avlivning kändes som droppen som skulle vicka mig över kanten för vad jag pallade med.

 
 När "Marre" var borta,så fanns ju "Bamse" kvar som tröst för mig.
Trots att jag gjorde allt för att bedöva mig,så jag skulle slippa känna smärtan och sorgen,och helst av allt få somna in för gott,och aldrig behöva vakna mer,så var det något som ändå höll mig vid liv.

September - 2008,då orkade jag inte mer,då hade jag just slitit av en muskel i baksidan av låret,och kunde med nöd och näppe ta mig mellan soffan och toan.
Fick hjälp av en polare "Skratt-Per" som gick ut med "Bamse".
Det var även Per,som peppade mig,att söka hjälp "Nu har du ju verkligen gett upp...Du vill ju ingenting !!! "
Tror att han räddade mitt liv där !! Hoppas han lever,så att jag kan få chans att tacka honom.

                       Jag och"Bamse" drog upp till Dalarna på behandling. Stannade 6 månader.
Efter detta hade "Bamse" en mer normalt fungerande husse.
Jag vill tro att han hade det rätt bra dom här sista åren....faktiskt största delen av hans liv.
Har så mycket fina underbara minnen med honom.....och jag är SÅÅÅ glad att det verkligen är nyktra drogfria och sjysta år. Det var värre med skam och skuld jag kände för "Marre".
Jag har ju självklart inte varit den exemplariske perfekta hundägaren med "Bamse" heller. MEN,i det stora hela har det varit bra. Kvittot  på det var ju alla runt omkring mig som såg,och berättade..."Det finns ingen annan än du för Bamse...han e ju helt okontaktbar,tills hamn ser dig... Han älskade mig,lika mycket som jag ÄLSKADE HONOM.

Därför gör det så ont så jag vet inte vad jag ska ta mig till.....
Nu kom jag plötsligt tillbaka till verkligheten.
Har distraherat mig själv,med att skriva NÄSTAN hela min historia 30 år tillbaka....
Det har varit rätt skönt.....nu är klockan tidig Tisdagsmorgon.
En annan sak som slagit mig.....Jag var ju väldigt fascinerad i tonåren av skräckfilmer med ockulta inslag, som "Omen", "Exorcisten".....kunde vissa stycken av Uppenbarelseboken,om jordens undergång.....och "Odjuret" med numret "666".
I vissa filmer skulle det födas ett barn den 6 Juni,klockan 6.
När min hjärna vill driva mig till vansinne.....då slår såna tankar till " Det var ju då som något sög "livet" ur "Bamse". Börjar tänka är det "Satans desperata försök" att få mig på knä,och in i döden ??
I SÅ FALL,FÅR JAG VÄL BARA HÄLSA  " ÄN HAR DU INTE LYCKATS DIN DJÄVUL !! LÄMNA MIG IFRED DITT SATANS AVSKUM !! "

Jag är tvungen att inse.....Sorgen efter "Bamse" är befogad.
Bitvis,har han verkligen varit ALLT för mig,när jag verkligen tvivlat om jag ska klara av....som t.ex. syrrans självmord. Skrev inte om det tidigare......när jag känner att det skriver jag hela tiden om....och visst,det rivs ju också upp i den här nya sorgen....Annika,du finns med i allt !!!

Det här är det sista kortet på Bamse,klockan 04.30,i soluppgången den 7 Juni. Det fanns inget liv kvar i honom. Han ville bara sova. R.I.P min kära Bamse.

Jag får inte glömma bönen !!!

GODE GUD,HJÄLP MIG i detta mörker av sorg,smärta och tomhet.
HJÄLP MIG ATT INTE GE UPP HOPPET.
HJÄLP MIG ATT FÖSA BORT ALLA ONDA VANSINNIGA TANKAR, SOM DYKER UPP I MIN SKALLE,SOM VILL FÖRSTÖRA,FÖRGÖRA MITT LIV ....ELLER ÅTMINSTONE GÖRA MIN TILLVARO TILL ETT HELVETE !!!
HJÄLP MIG GODE GUD,MOT SATANS FÖRSÖK, ATT FÖRSTÖRA MITT LIV IGEN !!!!!

Gode Gud, Ske din vilja,inte min.

EN KVÄLL I FEBRUARI - 2017

VARFÖR,ska jag vara såååååå in i döden TRÖTT !!!!!?????

Är så less att vandra runt i detta koma tillstånd !! Om inte annat så blir jag ju fruktansvärt ensam och isolerad !!! MEN,just nu är jag ju verkligen den mest osociala varelsen jag kan komma på.

Nog för att jag alltid har gillat att sova och vila.....NU,känns det som att jag inte har något val längre.....

Jag KAN helt enkelt inte hålla mig vaken !!! SKITSURT känns det !!!

Som om jag gick på tunga mediciner,eller droger,fast jag VET att så är inte fallet !!!

Måste kolla vad det står om NARKOLEPSI......
NARKOMANI...de e något annat...då kan man ha problem med att inte sova alls....och sitta och vicka på persiennerna i flera dar,å det knarrar i gruset utanför dygnet runt.....och det gömmer sig folk i buskarna överallt.

Kolla vackra kvinnor på nätet,och leka med "joysticken" tills man pissar blod. NÄÄÄE, de har vi redan testat......Been there ...Done that !! GODE GUD,väck mig upp ur den här dvalan.....!!!!

Hoppas också,för allt i världen,att jag inte är på väg in i någon Depression,eller nåt sånt skit !!!

Även det ,är ofta en dödlig sjukdom,som jag verkligen vill och kan klara mig bra utan.....Har varit i den skiten också !!! Kommer ALDRIG stoppa några jävla "lyckopiller" i min kropp igen !!! Hellre DÖR JAG !!!

För då kan jag lika gärna gå tillbaka till Bolaget,och sätta igång att "supa ikapp" mina 8½ år som jag har klarat mig utan.....GODE GUD,HJÄLP MIG !!!! för det här klarar jag inte ENSAM !!!!

Ska gå och ta mig en varm dusch,så kanske jag mår bättre sen.....sitter och huttrar och fryser.....det blev ruggigt kallt framåt kvällen idag.....Ser verkligen inte fram emot natt promenaden .....

Sen plötsligt svänger mina tankar.....VA GNÄLLER DU FÖR DIN BÄNGALO ????!!!

Du har en egen lägenhet

En varm säng

Pengar,både i lädret och på banken

Mat i kylen,och frysen

Fulltankad bil,besiktad till 2018

Ett jobb som du känner dig relativt trygg med

Bamse är frisk,fortfarande,trots DET... grubblar du på en massa skit,som aldrig har hänt ÄN !!!!!

VAD ÄR FELET ???!!!

Är allt kanske för lugnt ??...och för bra ???

Oroar du dig för "....vad ska hända nu då ???? Så här kan det omöjligt vara !!!

TÄNK om det är så sjukt.....och jag bara förtränger att på så sätt har ju mitt så kallade liv ALLTID sett ut tidigare.....

När saker och ting,började ordna upp sig,och hela min tillvaro började andas ett ovanligt lugn.....

DÅ,såg jag ALLTID till att st'älla till med något,för att allt skulle återgå till det "normala" igen.

SKITSAMMA...nu ska jag ta en dusch.