Jobbigt att träffa Annikas granne,som var med i trappen,
när allt som inte får hända hände...och allt blev fel.
Jag blir som alldeles borta och bedövad.
Som om allt blir bara för mycket.
Ser Annika oftare och oftare.....när hon ligger på akuten....
Smeker henne på kinden...och den är kall.
Kanske att det verkligen börjar krypa in att hon aldrig kommer tillbaka.
Senast igår,tyckte jag att det var hon som kom in på Årstahallen.....
Senast igår,tyckte jag att det var hon som kom in på Årstahallen.....
Det bara surrar i hela kroppen,av trötthet,och inre stress.
Jag ber ,om och om igen..." Gode Gud,bär mig....när min kraft tar slut."
Och,det är precis vad som sker just nu....för min kraft tog slut,för länge sen....
Och,det är precis vad som sker just nu....för min kraft tog slut,för länge sen....
Ändå tar jag mig framåt....Fråga mig inte hur.....Jag bara gör " som om..."
ÅHHHH,va jag längtar efter min semester....hoppas jag kan göra något kul då...
mer än bara sova.....
För det är vad jag just nu helst av allt vill göra HELA TIDEN !!!!
När jag inte kan bedöva mig...så vill jag väl fly in i sömnen istället.